Kulturakuten är en arbetsplats i ett gammalt trähus intill gamla sjukhuset i Luleå där cirka kulturarbetare av olika slag har möjlighet att hyra kontor och ateljéer. Den här eftermiddagen har de dukat upp till gemensamt eftermiddagskaffe i samlingsrummet på övervåningen.
Några av dem är precis i starten av sin bana, andra har hållit på i många år. Men majoriteten av dem känner av en nedgång på ett eller annat sätt de senaste månaderna.
– Jag hade turen att få ett uppdrag som jag har hållit på med i sommar, men för min del har det annars varit stendött. Jag hade en utställning i februari, så det var ju lite tur att den gick i mål. Men efter det har det varit en massa inställda grejer, säger konstnären Magnus Björkbom.
Han har börjat leta annonser i Platsbanken och funderar på att göra något annat.
– Jag kan i och för sig gilla att omfamna omständigheterna. Jag har hållit på med konst i 13 år nu och tycker inte det skulle vara så farligt att prova något annat. Men tills vidare är det väl bara att köra på. Det kan ju vara svårt att sadla om också, säger han.
Att stämpla tror han däremot inte är möjligt.
– Jag vet inte, jag har inte skrivit in mig i någon a-kassa. Jag kan ingenting om sådant, säger han.
– Jag vet ingen konstnär som är med i någon a-kassa, om det inte är så att man har ett annat jobb också, inflikar konstnären Kerstin Hedström.
För hennes del har pandemin ändå inte varit så märkbar och dessutom är ekonomi ingenting hon brukar oroa sig över.
– Det brukar även i normala fall gå några år mellan de uppdrag jag får. Jag jobbar med långsamma projekt, berättar Kerstin Hedström.
– Om man jämför med många andra på jordklotet så har man det ju bra och så har man alla sina goda vänner och det är en trygghet. Jag tror inte de kommer att låta mig svälta ihjäl.
Det positiva som har hänt i vår var att hon fick chansen att söka och få det speciella utvecklingsstipendium på 30000 kronor som Region Norrbotten utlyste med anledning av pandemin.
– Det är ju pengar jag inte hade haft annars.
Hon har också blivit uttagen till att skapa ett verk till en särskild utställning med anledning av coronan.
Jenny Holmgren Myrdahl är bildkonstnär och blev klar med sin konstutbildning inför sommaren.
– Allt stod på tomgång och mina utställningar ställdes in. Men jag startade eget i alla fall, så får vi se hur det går. Det kan bara bli bättre.
Däremot har hon valt att fortsätta jobba 80 procent som fritidspedagog, en tjänst som hon hade innan hon började utbildningen men varit ledig från.
– Tanken var att jag skulle jobba 50 procent på skolan och 50 procent med konsten, men det vågade jag inte.
Fotografen Hans Granqvist startade sin firma för lite mindre än ett år sedan.
– Det har sett ganska dåligt ut sedan pandemin bröt ut. Eftersom jag inte är så etablerad märkte man en ganska stor nedgång direkt.
Han känner en osäkerhet inför framtiden, men vill ändå fortsätta vara optimistisk.
– Det är ju ingenting att göra något åt. Läget är som det är, det går inte att tänka på att det var dålig tajming att starta firman just nu.
Konstnären Annica Waara hade påbörjat ett utsmyckningsjobb innan pandemin kom och kunde fortsätta det. Hon ska ha en separatutställning i Piteå konsthall i höst och har undrat om den kommer att ställas in, men än så länge ser den ut att bli av som planerat.
– Tidigare när det har varit lågkonjunktur har det märkts eftersom det ju ofta är kulturen man drar in på när ekonomin blir sämre. Det kommer säkert märkas nu också, men jag har inte varit rädd, säger hon.
Simon Eliasson, journalist och fotograf, drabbades hårt under våren.
– Jag fotar ju mycket hockey och annan sport och all sport försvann. Sedan var det tyst i telefon. Mars, april och halva maj var det heldött.
Han började söka utbildningar, gick med i a-kassan och läste platsannonser i Platsbanken.
– Det var för att säkra upp. Men sedan har det repat sig under sommaren, så jag tackade nej till den utbildning jag kom in på.
Även Ulf Boström, som bland annat jobbar som filmare och skribent, har märkt en kraftig nedgång. Han skulle arbeta med filmworkshops för asylsökande i Boden, men dessa blev inställda. Han är också projektledare för Världens kör i Luleå som inte kunde ha någon verksamhet.
– Det dog rätt så rejält. Jag har några trogna kunder kvar, men det är lite. Men jag har också börjat ta ut pension så jag har en grundplåt tack vare det.
De statliga stöd som har instiftats för att lindra de ekonomiska följderna av covid-19 tror de är svåra att nyttja för flertalet kulturarbetare. Det kan handla om att man måste ha aktiebolag eller anställda för att ha någon nytta av dem.
Tror ni många kulturarbetare kommer att överge branschen?
– Jag kan tänka mig att många småföretagare som lever på större publikarrangemang, till exempel frilansmusiker och ljudtekniker kommer att byta jobb, säger Ulf Boström.