Det finns faktiskt en hel bok med exempel på dessa kvinnor. Den heter Kvinnorna som formade pophistorien och är skriven av Anna Charlotta Gunnarson. Ur den boken har Maria Pontén gjort ett urval som sedan anpassats av Linda Wincent och den ensemble som ska spela sommarteatern Popkvinnor i Norrbotten i sommar. Premiär sker i Gunnarsbyn den 13 juni. Därefter följer tre föreställningar på Hägnan innan föreställningen åker på turné i länet. Kalix, Seskarö och Jokkmokk finns bland de orter som får besök.
– Och vi är helt coronaanpassade med en publik på högst 50 personer med lagom avstånd mellan varandra, säger Martin Sundbom.
Därmed lämnar vi det som har med smitta och pandemi att göra. Verkligheten så som påtalas i sommarteatern är nämligen en helt annan och mycket sorglig verklighet, nämligen den att kvinnor osynliggjorts och osynliggörs i musikens värld, både som utövare, föregångare och konstruktörer/kompositörer. Ett numera välkänt faktum är till exempel att en av Gibsons mest kända och välklingande gitarrer, Gibson Banner, byggdes av kvinnor under senaste världskriget. Länge hävdade Gibson att inga gitarrer byggdes under kriget och att de som såldes under perioden var byggda redan innan. Men så var det inte och i föreställningen sjunger och spelar Kristine Gulbrandsen, Nadia Mamouchi, Karin Paulin och Linnea Enberg om the Kalamazoo Gals. I Kalamazoo låg Gibsonfabriken. I dag kan en köpare, om han eller hon har tur, få tag i en Gibson Banner för från 50 000 och upp till 75 000 kronor. Gitarrerna anses vara extra förfinade, eftersom gitarrbyggarna hade erfarenhet av sömnad och andra fingerfärdigheter, hellre än snickeri som ansågs vara mera manligt. Detta torde vara ett perfekt exempel på fördomsfullhet och förutfattade meningar om hur vissa egenskaper är kvinnliga och vissa manliga.
Kristine Gulbrandsen, Nadia Mamouchi, Karin Paulin och Linnea Enberg kompletteras av Tomas Isacsson, Kalle Nyman och Martin Sundbom i sommarteaterensemblen.
– Vi spelar två gånger 50 minuter och de flesta kvinnliga musiker som inte fått credd och erkänts hinns inte heller med i den här föreställningen, erkänner Martin Sundbom.
– Men vi bygger ut historien och vill ge åskådarna en historielektion i ojämställdhet.
Karin Paulin berättar historien om sin namne, Karin Juel, som före Karl Gerhard sjöng för att protestera om nazismen och vad den gjorde med människor. I Köpenhamn. Det visade sig inte vara populärt bland SS- och Gestapomän som hörde henne sjunga "Balladen om den tysta staden" där det talas om stöveltramp och människor som gömmer sig bakom fördragna gardiner.
– Karin Juel blev förhörd av Gestapo och tillsagd att sluta sjunga den sången, berättar Karin Paulin.
Det blev inget av med det. Karin Juel gick inte att tysta. Men historien känner mera till Karl Gerhards protest "Den ökända hästen från Troja" än "Balladen om den tysta staden" och Karin Juel.
– Ibland tänker man "Shit, att de har haft det så här", säger Nadia Hamouchi som blivit uppkallad från Sundsvall för att medverka i sommarteatern.
Hon är själv återvändare till Norrbotten. Hon gick jazzlinjen på Framnäs folkhögskola för tio år sedan. Just kvinnliga jazz- och bluesmusiker är svårt att hitta i historien trots att Bessie Smith var en stor föregångare, vilket numera även manliga historieskrivare erkänner.