Författaren Karin Smirnoff i Piteå har en av sina fyra katter som bakgrundsbild. Katten heter Sören.
– Han är en väldigt stor halvsibirisk katt. På bilden sitter han under en vattenkran och har stuckit ut tungan och fångar upp vattendroppar med sin tunga.
Hon har själv tagit bilden som har fått hänga med ett bra tag.
– Jag brukar inte byta bakgrundsbild så ofta, jag är inte så brydd, och dessutom är det så mycket ikoner i vägen så man ser den knappt.
Vad betyder den här bilden för dig?
– Den betyder att jag tycker om min katt Sören, säger hon och skrattar.
Har Sören någon speciell ställning i ditt hjärta?
– Nej, men han är yngst och väldigt snäll och kelig.
I själva verket betyder hennes husdjur mycket för henne när man frågar närmare.
– Absolut. De är jätteviktiga. Tyvärr får jag inte träffa dem inte så överdrivet ofta för jag är ute och reser så mycket. Men jag är väldigt fäst vid mina djur och har alltid haft djur. De figurerar i mina böcker också.
Svante Lindqvist i Luleå är författare, riksspelman och medlem i folkmusikgruppen J.P. Nyströms. Han har en bild på sina två barn, Per, snart 11 år, och Klara, 14 år, på sin mobil. Bilden är tagen i bilen när de var på väg för att hälsa på sin moster och sina kusiner i Skellefteå.
– Det var en sådan där glad dag när man tar sådana där bilder. Den har jag i mobilen för att jag alltid vill påminna mig om dem.
Vad betyder det för dig att bli påmind om dem hela tiden?
– Barnen är ju någonting som är riktig bra i livet, något som jag är nöjd med. Jag är väldigt stolt över dem. De är glada och påhittiga, säger han.
I sommar ska de åka båt tillsammans i Siknäs och förhoppningsvis blir det en fjällvandring också, berättar han.
Han tror att man kanske uppskattar barnen extra mycket när man blir pappa sent i livet som han har blivit.
– Varje gång jag får träffa dem blir det allt tydligare.
Liksom Karin Smirnoff är Svante Lindqvist en av årets sommarpratare i P1 och då kommer hans barn att bli citerade avslöjar han.
– Men vad jag ska säga får bli en cliffhanger.
Hans intresse för musicerande har barnen dock inte ärvt vad han hittills märkt.
– Inte ännu. Däremot är de båda jätteduktiga simmare. Men vi har en gemensam nämnare inom musiken och det är att vi gillar Beatles.
Tycker du det är viktigt vad man har för mobilbild?
– Ja, jag tycker det. Jag vill nog ha något som är personligt.
Operasångerskan, regissören och kulturproducenten Carina Henriksson i Piteå har valt sin mobilbild av rent praktiska skäl.
– Jag har skrivit telefonnumret till mina föräldrar i Lainio med tusch på en lapp och fotat av. Det står: ”Ring det här numret om du hittar mobilen”.
Hon har tappat bort sin mobil flera gånger och till slut blev hon less och satte dit den nuvarande bakgrundsbilden.
Hon minns en gång då hon glömde den på handfatet på en toalett på Arlanda. Hon ringde ner till hittegodsavdelningen och fick tillbaka den efter helgen.
– Det kostade kanske 500 kronor att lösa ut den, men man blir ju oändligt glad att få tillbaka den och över den som lämnade in den till hittegods.
En annan gång halkade den ur fickan i en taxi i Stockholm. Det var efter att hon hade hunnit sätta dit sina föräldrars telefonnummer som bakgrundsbild. Taxichauffören ringde numret och fick genom hennes föräldrar tag i Carina Henrikssons adress. Sedan körde han hem den till henne.
– Det är ju underbart med ärliga människor som bryr sig och engagerar sig. Jag ville ge honom hittelön, men det ville han absolut inte ta emot, utan bara ett tack.
Anders Sunna är konstnär i Jokkmokk. Han brukar byta mobilbild ganska ofta berättar han.
– Just nu är det en kvällsbild på någon myrmark i Muddus nationalpark. Innan hade jag en bild på snötäckta träd i skogen utanför Kieksiäisvaara, men jag tänkte att jag måste byta ut den nu när det är sommar.
Det händer att han har helt svart ibland också.
– Det blir ju som tråkigt med svart, men jag gillar att ha ganska rena bilder så att man hittar bättre bland apparna.
Har du aldrig något konstverk?
– Det har hänt, men det var länge sedan och det varade inte så länge. Det är som att alltid ha med sig jobbet och titta på sitta arbete.
Ett landskap däremot passar honom bra.
– Att komma bort lite från plats- och konsumtionssamhället och få kolla på något annat.
Efter denna rundringning drar Kurirens reporter en försiktig slutsats – att den bakgrundsbild vi har i mobilen kanske ändå säger något om oss.