– Vi tänkte att Kuriren, NSD och Haparandabladet bara skriver om sina orter och täcker inte de riktiga nyheterna på ett litet ställe som Korpilombolo. Men folk behöver ju få nyheter från där de bor, säger redaktör Alf Klippmark.
Vi träffas hemma honom i Lahdenpää, en by en bit utanför Korpilombolo samhälle, när han just håller på att bestyra utskicket av senaste numret.
Faktum är att det innehåller ett reportage just från hans egen by, närmare bestämt dansbanan Skogsgläntan som byggdes 1960 och användes livligt första hälften av 1960-talet.
En annan artikel handlar om flottning i Lehtimäjoki och en tredje om Narkenveckan.
– Vi har valt att inte ha annonser, men vi har evenemangsförslag på vad som händer och berättar vad som har hänt.
Korpilombolo tidning startade de i brist på annan sysselsättning när coronan slog till och alla grupper som de har i Korpilombolo kulturförening var tvungna att ställa in sina träffar.
– Det var en revolt, att nu skulle vi lyfta fram folket som bor här genom att skriva om oss själva, och även mot Pajala, för där hamnar alla satsningar i centralorten, inte ens där bryr de sig om oss i småbyarna.
Tanken var att återupprätta Korpilombolo kommun som fanns fram tills för 50 år sedan då man slog ihop fyra kommundelar i Pajala till en.
– Vi skriver bara om sådant som finns i gamla Korpilombolo, både nutid och dåtid.
De startade med att räkna efter hur många byar de kände till innanför Korpilombolos gamla kommungräns – totalt ett 30-tal – för dessa ville de lyfta fram.
– Men då började folk att prata om alla de byar som inte finns längre, sådana som deras släktingar kommer ifrån, där de har sina rötter, och om kronotorpen de hade bott i som låg skogsnära, väldigt långt ut.
Plötsligt växte antalet till 97 byar.
Detta med de gamla byarna var något som fångade människors intresse, inte bara i den egna bygden, utan runtom bland utflyttade Korpilombolobor i hela Sverige som tyckte det var intressant.
– De började skriva berättelser om var deras far- och morföräldrar bott och skickade in dem. Nu har vi har ett brett register av människor över hela Sverige som har skrivit artiklar till oss. En del av dem har blivit återkommande skribenter.
Tidningen har 300 prenumeranter och det går även att köpa lösnummer i kulturhuset i Korpilombolo.
Alf Klippmark är anställd av kulturföreningen som driver tidningen och redaktörskapet är en del av hans jobb. De har en annan som gör layouten, ytterligare någon som gör korsord och så trycks den på ett tryckeri i Överkalix.
Den kommer ut en gång i månaden och är normalt sett på 24 sidor.
– Då väger den precis så mycket att vi klarar det med ett frimärke.
Alf Klippmark är övertygad om att tidningen gör skillnad.
– Folk har börjat prata om sina berättelser som att de är viktiga. Det som de har varit med om betyder någonting.