I verket "Jag är ljuset", som sedan december är placerat i Luleås stadspark, hoppas konstnären Ulrika Sparre väcka reflektioner om existentiella frågor i vår sekulära tid.
– Idag har naturen närmast blivit vårt tempel. En föreställning av naturen som något okränkbart, säger Ulrika Sparre.
Hennes konstverk "Jag är ljuset" har sedan december varit placerad i Stadsparken i Luleå. Ett existentiellt budskap hon hoppas ska väcka reflektioner.
– Jag vill väcka tankar i det offentliga rummet som inte är kopplat till konsumtion. Jag upplever att det finns en föreställning om att det är banalt och fånigt att fundera över vår existens men vetenskapen kan inte förklara allt. Därför intresserar jag mig för tro i vårt sekulära samhälle, säger Ulrika Sparre.
Inspirerad av "Det känsligas sällskap", grundat av Johann Wolfgang von Goethe vars syfte var att återupptäcka naturen, har Ulrika Sparre gjort sin egen tolkning med bland annat skrivna budskap på stenar.
Hon medverkar med flera verk där hon placerat skyltar med existentiella budskap i naturen och ställer också ut ett ljudverk från 2007 där den muslimska bönen "Gud är störst" har översatts till "Jag är störst". Verket har stoppats på vissa platser eftersom det ansågs för kontroversiellt.
– Men det var när debatten runt Lars Vilks rondellhundar var som störst. Det var en hetare fråga då, men för mig symboliserar verket vårt individualistiska samhälle där vi måste börja närma oss varandra för att lösa stora frågor som exempelvis klimatkrisen, säger hon.
Konstnären Charlotta Rosengren bor i Abisko och beskriver sin miljö i sitt måleri. "Det vilar något ödesmättat över dessa fjälllandskap. Mina bilder har sorgsna toner", säger hon.
Charlotta Rosengren som bor i Abisko medverkat med stora målningar av glaciärer och berg. De flesta motiven hämtade från hennes eget närområde men även målningar från glaciärer runt Sarek, Kebnekaise och i Nordnorge. Utbildad på konsthögskolan Valand i Göteborg flyttade hon snabbt upp till först Norge innan hon hittade sin plats i Abisko.
– Egentligen handlade det främst om privatlivet, eftersom jag gillar att springa, klättra och gå toppturer. Det var först för drygt sex år sedan hittade tillbaka till måleriet. Nu har jag hittat ett sätt att hantera min omgivning genom mina målningar i det stora formatet Det handlar inte i första hand om en miljöaspekt, även om klimatförändringarna tydliggörs i mitt konstnärskap. Främst handlar det om att beskriva min närmiljö, säger hon.
Fotografen Hendrik Zeitler visar i sin utställning "Abisko 1:1" naturbilder han tagit genom att exponera ljuskänsligt papper på natten med hjälp av ett mobilt mörkrum.
Även fotografen Hendrik Zeitler ställer ut naturbilder från Abisko. Utan kamera eller digitala tekniker har han avbildat fjällens undervegetation i exakt samma storlek som verkligheten genom att exponera ljuskänsligt fotopapper på natten med hjälp av ett mobilt mörkrum.
– Fotografi är så mycket mer än vad vi ser. Det har jag utforskat i olika metoder som nu utan kamera. Det innebär att jag letar motiv dagtid för att återvända på natten med mitt mobila mörkrum. Eftersom pappret är så ljuskänsligt måste det vara helt mörkt. Istället för att använda mina ögon måste jag känna mig fram. Ett helt nytt perspektiv som fotograf, säger Hendrik Zeitler.
Verket "Allt är bra" började som en performande där konstnären Ulrika Sparre, inspirerad av medeltidens stadsvakter, gått runt i olika städer för att sprida trygghet genom att ropa "Allt är bra".
Vernissage sker den 24 februari klockan 18.