– Tanken var att springa på vernissage, skapa kontakter och bygga nätverk förutom att gå en kurs i musikproduktion. Istället har jag mestadels suttit ensam i min ateljé och jobbat, säger hon.
Tyskland tillhör de länder som i stort stängde ned landet och dess gränser när coronaepidemin tog fart. Alla gallerier, barer restauranger och många affärer har varit stängda. Dessutom är det förbjudet att handla i affärer eller åka tunnelbana utan ansiktsmask.
– Det har verkligen skapat en känsla av kris. Människor tar det på allvar och håller social distansering.
Förra veckan har dock uteserveringarna öppnat igen och man har släppt på två personsregeln.
– Jag vet ärligt inte hur många personer som numera får umgås. Det går många rykten, men själv har jag knappt lämnat Wedding och kommer att fortsätta att hålla den sociala distanseringen, trots att det periodvis är jättetråkigt att inte få träffa sina vänner.
Arbetet som ordförande för KRO har hon dock kunnat sköta på distans, liksom förberedelserna för hennes utställning på Havremagasinet i sommar.
– Visst, ibland har det känts som en välsignelse att sakta ned och koncentrera sig på mitt eget. Vanligtvis är jag annars ganska aktiv med att mingla och förbereda kommande projekt när jag besöker Berlin.
Det stödpaket på 5000 euro som delats ut till företagare och kulturarbetare i Tyskland har i den svenska kulturdebatten lyfts fram som ett föredöme i coronakrisens skugga för alla de kulturarbetare som sett sina inkomster försvinna när konserter, scenkonst och utställningar ställts in.
– Lite felaktigt verkar många tro att det är en sorts medborgarlön som delas ut i Berlin, men precis som i Sverige måste man intyga att man förlorat intäkter även om det sker i efter hand. Skillnaden är tilltron på att det ska fungera.
Sara Edström möter som ordförande i KRO många hjärtskärande berättelser från konstnärer som ligger nära konkurs.
– Det har gått för långsamt att få ut stödpengarna i Sverige. Här i Berlin kan kulturarbetare fortfarande betala sina hyror, köpa mat och koncentrera sig på sitt arbete. Jag upplever att oron är mycket större i Sverige, inte minst eftersom stödsystemen inte är utformande efter konstnärernas arbetssituation. De står utanför systemen som enskilda företagare, vilket gäller både pensioner, sjukförsäkringen, A-kassan och föräldraförsäkringen. Min förhoppning är att nu när kulturarbetares arbetsvillkor synliggjorts kommer en förändring. Inte minst om vi vill ha en levande kulturscen i framtiden, säger Sara Edström.