Det är högsommarvärme och smockat med folk när Råneåbiennalen invigdes formellt i lördags med en utställning med konstikonen Marie-Louise Ekman. Här visas grafiska blad med ett urval av hennes 50-åriga konstnärskap där inte minst den välkända och då utskällda målningen "Aftonsnabeln" som sätter fokus på kvällstidningarnas ytlighet med rubriker som "Olof Palme var inte full", "Kungen är impotent", "Djur är söta" förtydligad med en liten, liten notis om hungersnöd i Afrika. En målning som mötte kritik, inte minst från dåvarande vänsterrörelse eftersom hon avporträtterat en kvinna som sitter på toaletten och läser "Aftonsnabeln".
– Marie-Louise Ekman var väldigt influerad av popkonsten och hon vände sig faktiskt mot sin egen samtid genom att exempelvis placera Mimmi Pigg i en mysig hemmiljö till skillnad från en kontext där demonstrationer, djupt allvar och solidaritet med tredje världen var betydelsebärande, säger Paulina Sokolow, kommunikatör för Kin museum för samtidskonst i Kiruna som står som värd för utställningen.
Ett betydelsefullt samarbete, menar Mats Wikström, konstnärlig ledare för Råneå biennalen som betonar betydelsen av att för tredje gången kunna erbjuda en utställning på Råneå konsthall i samarbete med Kin.
– Vi är så glada att kunna visa dessa grafiska blad under biennalen, säger han vid invigningen och läser sedan ett kapitel ur en bok om Råneås historia.
Förutom Marie-Louise Ekman var det även vernissage för två ytterligare utställningar. Noa Halvares, som i våras tog en kandidatexamen i fri konst på Konstfack i Stockholm, berättar i sin animerade utställning hur det är att växa upp och sedan flytta från Luleå.
– Jag jobbar med nostalgi, inte minst hur det är att återvända till Svartöstan i Luleå, där jag är uppvuxen, och upptäcka min barndomsplats förändrad, säger han.
Konstnären Andjeas Ejiksson har en helt annan ingång. Han deltar med två videoverk där han tillsammans koreografen Sebastian Lingserius gjort en iscensättning av det språk poliser använder när de rapporterar om händelser och ingripanden.
– Det var ett radioprogram om den så kallade "Basebolligan" som födde idén om att gestalta polisrapporter eftersom jag är mycket intresserad av hur språket påverkar vår uppfattning om andra människor. Just den händelsen som drabbade mig var en man som dog i häktet. Hur kunde det hända och hur förklarade poliserna händelsen i sin rapport?
Baseballigan (även Norrmalmsligan) är öknamnet på en omtalad grupp polismän inom Stockholmspolisens vaktdistrikt 1 på Norrmalm som i början av 1980-talet anklagades för att använda övervåld och trakasserier i sin tjänsteutövning. Namnet kommer av att poliserna i fråga föredrog att uppträda i civila kläder med basebollkeps som huvudbonad, istället för uniform.
– Jag har läst 1000-tals sidor ur polisrapporter och i läsningen upptäckt hur de motiverar sitt eget agerande som balanserat i förhållande till alla oregerliga människor de tar hand om. Hur deras rörelser och kroppar berättar om ordning och kontroll, medan de omhändertagna beskrivs med rörelser som både är okontrollerade och kaosartade. Utgångspunkten i språket är att poliserna har en rättvis uppfattning om världen i förhållande till alla människor de anser oordnade och fel. Ett intressant narrativ, säger Andjeas Ejiksson.