Jag vet hur fotografin kom in i mitt liv, men hur jazzen gjorde entré är jag inte säker på. Intresset för jazzmusik tror jag sakta växte fram när jag började lyssna på Frank Zappa. I en av låtarna, "Be-bop Tango", på livealbumet "Roxy & Elsewhere" från 1974, säger han i ett mellansnack: "Jazz is not dead, it just smells funny".
Ja, det var nog där det började. Frank Zappas musik har alltid varit en av mina stora inspirationskällor med hans blandning av rock, jazz och madness.
1987 gjorde jag en resa till New York tillsammans med vännen Curt. Han är en riktig jazzkonnässör. Han tog med mig på några av New Yorks mest berömda jazzklubbar. Under några intensiva dagar besökte vi Village Vanguard, Sweet Basil med flera. På Sweet Basil spelade David Murrays Octet. Då tog jag inga bilder men jag var en stor upplevelse rikare. Det var nog första gången jag hörde jazzmusik live.
Fotografi och jazz har kommit att bli två omistliga storheter i mitt liv och de två konstarterna har många beröringspunkter. Fotografi är i hög grad ögonblickets konst och jazz är i lika hög grad ögonblickets musik. För att kunna spela ett inspirerat solo krävs en lyhördhet för nuet och stor känsla för omgivningen. Du måste relatera till dina medmusikanter och kunna improvisera i stunden för att få ut det maximala utifrån de givna förutsättningarna.
På samma vis är det ju med fotografin. Om du inte har förmågan att improvisera och ta tillvara på det som erbjuds just i ögonblicket så riskerar du att misslyckas.
Kombinationen fotografi och jazz har gett mig många fina upplevelser. Men att gestalta jazzens själ med tvådimensionella fotografier det är en utmaning vill jag lova.
Under många år har jag fotograferat Norrbotten Big Band, både på uppdrag och för mitt eget nöjes skull. Förutom de lokala musikerna har jag också haft förmånen att närma mig världsartister som Dave Liebman, Randy Brecker, Toots Thielsman med flera. Det är nog bara inom jazzen som världskändisar står på samma scen som lokala artister och som man dessutom kan få hänga med backstage.
Åter till Christer Landergren som under fyra årtionden fram till sin död 2006 fotograferat den svenska jazzscenen. Svenskt visarkiv är nu förvaltare av hans bildskatt som de håller på att digitalisera. Nu kan ni se ett urval av hans bilder från 60 och 70 - talet på deras hemsida. Ta er en titt, njut av god klassisk fotografi och lyssna på lite jazz.