– Jag ville skriva om något allvarligt för yngre barn, säger manusförfattaren Maria Gotfredsen.
Huvudkaraktären i pjäsen är Anna, åtta år som gör något fruktansvärt hon sedan ångrar för att visa sin kompis Åsa att hon inte är en fegis. Denna handling, hon inte kan göra ogjord, processar hon med sitt gosedjur, tillika låtsaskompis, en hamster.
– Anna plågas av sitt dåliga samvete, både att hon släckt ett liv men också att hennes kompis Åsa fördömer henne, säger Maria Gotfredsen.
Pjäsen skrev hon förra sommaren uppfylld av idéer och tankar från hennes studier i litteraturvetenskap.
– Jag skrev en c-uppsats utifrån recensioner och reflektioner av Suzanne Ostens "Mamman, flickan och demonerna" – en berättelse inspirerad av hennes egen uppväxt tillsammans med en schizofren mamma. Där utgick jag från en litteraturvetenskaplig teori som menar att man måste utgå från genren för att bedöma ett verk objektivt. Men precis som mycket inom barnkultur, där vuxna recenserar och tycker, blossade en stor debatt om verkets lämplighet upp. Många recensenter ansåg berättelsen vara för hemskt för barn samtidigt som alla var överens om att om en berättelse är hemsk måste den åtminstone fylla ett pedagogiskt syfte. Barnen ska lära sig något.
Själv vänder sig Maria Gotfredsen mot denna syn på barnkultur.
– Vi är inte lärare, utan skapar teater som har ett eget existensberättigande, poängterar hon.
"Att döda en fågel", menar hon, är dock inte så skrämmande utan dessutom ganska humoristisk.
– Jag tror att många barn kan känna igen sig. Nästan alla har gjort något de ångrar och som de hanterar själva på bästa sätt.
Pjäsen har premiär på torsdag på Dalbackens friskola i Piteå och går sedan ut på turné i Norrbotten.