– Jag måste leva mig in i mina karaktärer. Därför "flyttar jag hemifrån" under de perioder jag skriver om djupt obehagliga människor, säger han.
Det tog honom fyra år att skriva "Tritonus" – en roman där han för första gången förlagt handlingen utanför Helsingfors till en skärgårds ö dit stjärndirigenten Thomas Brander flyttar in i ett nybyggt palats. Och det blir upptakten till en berättelse om musik, ensamhet och manlig vänskap mellan introverta Thomas Brander och hans extroverta granne Reidar Lindell, som spelar i ett habilt coverband.
– Eller om de nu blir vänner. Jag vet inte riktigt, men jag ville utforska manlig vänskap som sker senare i livet. Vanligtvis när vänskap mellan män gestaltas har de känt varandra länge, ofta sedan barndomen, säger han.
Men lika mycket blir detta ett samtal om musik, inte minst eftersom Kjell Westö är hobbymusiker i två coverband och även låter musiken och tonerna vara betydelsebärande i sina romaner.
– Jag debuterade som poet och det är en poets förbannelse att ha en poets förhållande och relation till språket. Rytmen är extremt viktig för mig. Därför läser jag ofta högt för upptäcka stavelser eller ord som stör texten. Jag strävar alltid efter att hitta högsta möjliga densitet i mina texter. Jag har också en ganska flummig, holistisk syn på konst. Jag särskiljer inte konstformerna från varandra. De är ett och detsamma och jag skriver intuitivt, säger Kjell Westö.