Konstnärsparet Alexandra Ravskaja och Alexander Ravskyj kommer från Odessa i Ukraina och berättar om vardagen i krigets skugga i måleri och digitala teckningar. Under 2023 anlände konstnärerna som flyktingar till Sverige och hade ett längre konstresidens i Luleå.
Begreppet "kritiska zonen" myntades i början av 2000-talet inom geovetenskapen för att benämna den mångfacetterade, ytnära miljö som definieras av komplexa samspel mellan berggrund, jord, vatten, luft och levande organismer – ett samband som reglerar den naturliga livsmiljön och våra livsuppehållande resurser.
– Vi har valt ut verk och konstnärskap som på olika sätt berör tematiken, allt från maskar och jordmån till sociala relationer. Exempelvis har vi ett konstnärspar från Ukraina som i teckning och måleri berättar om sin vardag i Odessa under kriget, säger Maria Lind.
Hon betonar att inte minst Kiruna står mitt i skärningspunkten för våra stora frågor eftersom klimatförändringarna är tydligast i norr samt att det sker ett stort uttag av råvaror i Norrbotten.
Ingela Ihrman fick nyligen DN:s kulturpris. Hon medverkade med performanceverket "Oljefågelns unge" under invigningen av Konstfesten på Kin museum.
Konstnären Ingela Ihrman, som nyligen tilldelades DN:s kulturpris, medverkar med sin performance "Oljefågelns unge" med inspiration från ett naturprogram av Jan Lindblad om denna märkliga fågelart som lever och häckar i mörka grottor i Sydamerika.
– Oljefågelns ungar är ganska tunga och har tagits av människor som smält ned dem för att använda deras fett i oljelampor. Makabert om du frågar mig, men paradoxen är att fåglar som lever helt i mörker blir till ljus. Det sas också att det vilade en förbannelse över vissa grottar, det vill säga, en sorts reglerad utvinning som fungerat lika bra som lagar.
Ingela Ihrman rör sig ganska fritt i det konstnärliga fältet men har de senaste 15 åren intresserat sig för sociala möten och mellanmänskliga relationer.
– Mötet med en målning sker över tid och rum, men det är något speciellt att visa sig för andra människor. Jag har gestaltat växter, fåglar och kvinna, där jag ställer frågan om en kvinna ses som natur. Jag förskjuter perspektiv och leker med det eftersom det är roligt att peta på dessa frågeställningar. Jag menar, vad är det att vara och hur kan man lägga fram ett annat förslag på vem man är.
Anastasya Kizilova berättar om sitt verk "Darwins kruka" - en vermikompost med daggmaskar, lera, jord och växter. "Idén fick jag när jag fortfarande bodde i Ryssland. Där finns ingen organiserad återvinning", säger hon.
Utställningen "Observatoriet: Konst och liv i den kritiska zonen" skulle egentligen ha visats i mars 2022 i Moskva där Maria Lind var kulturråd på svenska ambassaden. Men så invaderade Ryssland Ukraina och utställningen ställdes in, men visades senare på Södertälje konsthall. Flera av de 28 konstnärerna är därmed ryssar, bland annat Anastasya Kizilova som ställer ut det skulpturala verket "Darwins kruka". Idén till verket föddes när hon fortfarande bodde i Sankt Petersburg,( idag är hon baserad i Oslo på grund av situationen i sitt hemland).
– I Ryssland finns fortfarande ingen organiserad återvinning. Det är upp till varje individ att källsortera och du får också betala för att lämna in återvunnet material. Jag bodde i min studio där jag förvarande mitt avfall och hade en bokashi för matavfall när jag läste en text av vetenskapsmannen Charles Darwin. Han studerade daggmaskar och dess betydelse för att återskapa jord. Maskarna förvarade han i keramikkrukor på sitt kontor, vilket födde idén om att skapa krukor utan botten som kan placeras utomhus – en så kallad vermikompost-konstruktion där daggmaskar bryter ner köksrester och deras avföring blir till bördig jord, säger Anastasya Kizilova.
Inga-Wiktoria Påve visar en serie teckningar som skildrar scener kopplade till den samiska trumman, ursprungligen illustrationer till en bok om det samiska andliga arvet, hon gjort tillsammans med sin man Fredrik Prost.
Inga-Wiktoria Påve tillhör några av de konstnärer som tillkommit när utställningen visas i Kiruna. Hon medverkar med en serie teckningar kopplade till den samiska schamantrumman och skapades ursprungligen till boken Lenges hearggi sáhcal fatnasa (Gör klar renmärkningen, knuffa ut båten) som publicerades 2023 av Fredrik Prost.
– Boken finns bara på nordsamiska eftersom dessa traditioner ska hållas inom vår kultur. Annars finns risken att andra människor approprierar vårt arv och gör det till sitt, säger hon.
Dasset har en central roll i Bernd Kraußs installation "Vi är alla batterier". "Det är en plats för att vila och reflektera över konsten i ensamhet", säger han.
Installationen "Vi är alla batterier" är Bernd Kraußs verk – ett ganska rangligt dass av återbrukade tidningar, wellpapp, kartong och träbitar där lite av varje händer för den som väljer att stänga dörren om sig och ge sig själv en stunds egentid. Han jobbar som lärare på masterprogrammet i Fin Art i Rotterdam och befinner sig på ett två månaders långt residens i Kiruna där han bland annat håller kurser på gymnasiets estetprogram.
– Jag tänker inte minst på den gröna omställningen som blivit hyperkapitalistisk, men vill också lyfta frågan om vikten att som medborgare hålla sig informerad och då kan man inte bara befinna sig i sin egna lilla mediebubbla på Instagram. Alla måste ta del av god journalistik för att världen ska bli bättre, säger han.
Han ger själv ut en tidning 200 dagar om året – ett vikt A4 papper med allsköns information.
– Jag ger bort tidningar till folk, som dig, säger han.
Den tidning undertecknad får är daterad till 9 februari 2024 och berättar bland annat om hur idén till hans "Ruckelbalm" tog form, men också egenritade kartor och bland annat en utläggning om hur en riktig semla ska vara. Själv läser han tidningen "Frankfurt" och modetidningen "Vouge" samt högst tre böcker per år.
– En konstnärlig praktik handlar om att bjuda in demokratiskt, då kan man inte bara sitta och läsa teorier. Språket måste översättas för att skapa kreativitet. När jag började läsa kulturvetenskap i början på 1990-talet inbjöds vi studenter att utforska vad vill ville syssla med om fem år. Det skulle ingen lärare tordas säga idag, men hur kan man då utforska den frihet vi har, säger han.
Utställningen "Textil magi" hyllar Kirunabon Doris Wiklund för hennes gärning som konsthantverkare, vävlärare och textil historieskrivare. Ytterligare tre yngre konstnärer medverkar också med verk i dialog med Wiklunds textila arv. "Hon väver händelser från sitt eget liv", säger Maria Lind, chef för Kin museum.
I samband med Konstfesten invigdes även tre ytterligare utställningar. ”Textil magi” är en hyllning till snart 94 år fyllda Doris Wiklund där man förutom verk av hennes långa liv i vävningens tjänst även inbjudit tre unga textilkonstnärer där bland annat Matilda Kentää kommer att väva på plats i utställningen fyra dagar i veckan. Men det kanske mest nyskapande verket är Maja Fredins textila installation ”Frutti de merda” – en epilog till ett tidigare verk där den vita medelklassens räkfrossa stod i fokus.
Maja Fredins textila verk "Frutti de merda" (skitens frukter). Under många år var hon vegan för att ”sminka över sin ätstörning” men började frossa i räkor vid sitt tillfrisknande. "Min berättelse handlar om frosseriet, den vita medelklassens frosseri. Det krävs nämligen många räkor för att mätta", menar hon.
– Nu är vi framme vid efterfesten, den tid när man egentligen borde lämna för att sova men håller sig kvar, säger Maja Fredin.
Jon Tomas Utsi, till vänster, ställer ut föremål från sin 30 års långa praktik inom doudji. Till höger ses två av medlemmarna i Kultivator - en experimentell plattform för konst och jordbruk med bas på Öland. De medverkar en serie affischer som ger förslag på vad man syssla med efter en revolution.
De övriga två utställningarna tillägnas Jon Tomas Utsi som ställer ut föremål från sin 30 års långa praktik inom doudji samt en samlingsutställning av Kin museums nya inköpta konstverk med bland annat grafik av Britta Marakatt Labba samt dockorna Vilse och Vilja av Staffan Westerberg.