Kidnappad av Farc – nu kommer boken

Den 16 maj 2007 kidnappas Roland Larsson från Älvsbyn och hans sambo Diana Penas av Farc-gerillan ute på sin ranch i Colombia. Nu kommer boken ”Fånge hos Farc” om hans 671 dagar i fångenskap.

Inspirerad. Tobias Drejby läste om Roland Larssons öde och kände direkt att han ville skriva en bok.

Inspirerad. Tobias Drejby läste om Roland Larssons öde och kände direkt att han ville skriva en bok.

Foto: Pär Bäckström

Kultur2017-11-11 06:00

– Boken handlar också om Colombias blodiga historia. Konflikten mellan rika och fattiga om marken och den paramilitära inblandningen, säger Tobias Drejby, författare.

Det har gått drygt åtta år sedan Roland Larsson blev frisläppt och överlämnad till sjukvårdspersonal. Efter drygt ett år i fångenskap, oändliga marscher i djungeln, flyganfall och beskjutningar drabbades Roland Larsson av en stroke.

– Jag minns bara att jag var på ett avträde och rusade ut därifrån. Sedan är det svart. Hur länge jag låg medvetslös vet jag inte, men troligen några dagar, säger han.

Någon sjukvård fick han inte. Däremot var det flera gerillasoldater som tog hand om honom och det var slut med nattliga marscher genom djungeln eller ridturer på mulor.

– De bar mig i ett tygstycke, säger han.

Men vi tar det från början. Roland Larsson tog sitt första utlandsjobb som elingenjör för Skanska redan 1983. Han kom till Sydamerika på 90-talet och jobbade i Colombia, men även andra länder innan han slutade arbeta 2005. Då hade han köpt sin sambo Dianas släktranch i Colombia och det var också i Colombia paret beslutat sig för att bosätta sig. Och så kommer vi till den ödestigna dagen. Den 16 maj 2007. Det var helg och paret besökte sin ranch för att uträtta olika saker. Roland Larsson är ute när Diana kommer springande och ropar spring, spring...

– Jag hade dåliga skor, tofflor, så jag blev snabbt tillfångatagen.

Visste du att det var Farc-gerillan?

– Ja, det förstod jag.

Sedan börjar en resa genom Colombias små byar och djungel. Redan efter någon dag skiljs paret åt. Det är också sista gången han ser Diana, någonsin. Då vet inte Roland att hon lyckas fly bara tre dagar efter kidnappningen och att hon dessutom blir anklagad för att vara delaktig. Men det återkommer vi till.

För Rolands del följer många nattliga vandringar i ett område med många Farc-sympatisörer.

– I början stannade vi aldrig på samma plats mer än en dag, men gerillasoldaterna var vänliga. Jag fick mat och dryck och ett eget tält. Nej, jag var aldrig rädd. Inte för dem.

Rädslan kom bara när regeringen gjorde sina räder och besköt områden från luften. Om civila dog verkade inte ha någon betydelse.

– Det tog länge när jag blivit frisläppt och kommit tillbaka till Sverige som jag inte blev rädd för helikopterljud. Usch, det var hemskt. Då var jag livrädd, säger han.

Han bläddrar lite i sin anteckningsbok. Boken som blev hans följeslagare och en liten räddning mot monotonin som fånge. Dagboken fylldes av händelser, förflyttningar, logi men också alla skådespelare han kom ihåg och en ritning över den bastu han ville bygga i stugan i Arjeplog.

– Jag var fri att gå runt i våra olika läger, men det var långtråkigt. Jag tränade en del, sprang runt och talade politik med gerilla soldaterna. Det förändrades dock när jag fick min stroke, säger han.

Det är den 23 augusti 2008 som Roland Larsson insjuknar. När han vaknar har han förlorat det spanska språket. Han kan inte röra sig och blir väldigt besvärad av insekter, framför allt flugor som lägger i ägg i hans kropp i väntan på kläckning. Fluglarverna gör vansinnigt ont.

Tvivlar du aldrig på att du någonsin ska bli frisläppt?

– Nej, faktiskt inte. Jag trodde hela tiden att det skulle ordna sig. Kontaktpersonen, som skötte min frigivning, var också Dianas systerdotter. Hon lyckades smuggla in brev från familjen. Det var uppmuntrande. Samtidigt hade jag förklarat för högre Farc-chefer att några fem miljoner amerikanska dollar skulle de aldrig få för mitt frisläppande. De trodde väl att Skanska skulle betala.

Han är märkbart, närmast omärkt av sin tid som fånge. Säger att han behandlades vänligt. Möjligtvis tänker han ibland på hur livet skulle varit om han fått sjukvård när han fick sin stroke.

– Visst, det är möjligt att jag återhämtat mig helt. Nu fungerar inte min högra arm, men så är det.

Så kommer den kanske bästa dagen i hans liv. Dagen då han blev frisläppt, följt av den dag han fick återse sina tre barn på Arlanda i Sverige.

– Det var underbart. Det var Norrbotten jag ville tillbaka till. Och mina barn, säger han.

Författaren Tobias Drejby som gjort oändligt många intervjuer med Roland Larsson är djupt imponerad över hans jämnmod och den positivism han uppvisade genom hela kidnappningen.

– Än idag har han inte ett ont ord att säga om någon människa egentligen.

Under sin grundliga efterforsning och faktagranskning var det framför allt en sak som berört Tobias Drejby – hur illa enkla människor på Colombias landsbygd och fattiga blivit behandlade historiskt.

– Colombia är ett praktexempel på hur det går när kapitalismen får styra fritt. När makten anlitar mördare för att bli av med underklassen. Jag fick en djup förståelse över Farcs kamp, säger han.

Han är själv från Älvsbyn och tog kontakt med Roland redan ett halvår efter hans återkomst till Sverige. Då bodde Roland Larsson på ett boende för funktionshindrade i samhället. Idag bor han i ett eget hus han låtit bygga, med sin dotter som granne.

– Jag trivdes inte så bra bland alla åldringar, säger Roland Larsson.

Och hur var det då med sambon Diana Penas. Var hon inblandad i kidnappningen?

– Nej, hon blev friad och jag var snabbt övertygad om att hon inte varit delaktig. Hon var inte Farc-anhängare, snarare tvärtom.

De har som sagts inte återsetts sedan den där dagen på ranchen då beväpnade gerillasoldater tog dem till fånga. Idag hörs de via Skype. Diana bor kvar i Colombia.

Har det varit aktuellt att ni skulle återuppta er relation?

– Jag saknar henne, men hon kan inte resa hit. Hon har en dotter som fortfarande går i skolan och jag har svårt att resa även om jag gärna skulle återse Colombia. Jag är inte rädd. Kanske återvänder jag en vacker dag, säger Roland Larsson.

Fotnot: Boken ”Fånge hos Farc” har boksläpp den 1 december i Piteåtidningens lokal i Älvsbyn klockan 16. Boken ges ut på Lumio förlag och finns redan nu att beställa via förlagets hemsida.

671 dagar i fångenskap

16 maj 2007 Roland Larsson och hans sambo Diana Penas kidnappas av Farc-gerillan.

19 maj Diana Penas flyr.

5 juni En högt uppsatt chef kommer till lägret där Roland Larsson hålls fången. Han berättar att gerillan kräver över en miljon dollar för att frige svensken.

3 augusti Roland Larsson tillåts spela in en hälsning till svenska ambassaden. Men videon kommer aldrig fram.

19 december Det första av tre brev från Roland Larssons tre barn kommer fram till honom.

23 augusti 2008 Roland Larsson drabbas av stroke.

18 december Barnen får en video där Roland Larsson berättar att han blivit sjuk.

4 februari 2009 Farc-gerillan berättar för Roland Larsson att han ska släppas.

17 mars Svensken lämnas över till sjukvårdspersonal.

25 mars Roland Larsson kommer till Sverige.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!