– Det är jag lite stolt över, säger Karin Mamma Andersson på plats i barndomsstaden Luleå
Bilden, menar hon, har egentligen varit hennes enda språk.
– Jag har nog alltid tolkat världen i bilder. Det var min överlevnadsstrategi eftersom jag var både energisk och hade koncentrationssvårigheter. Jag tecknade och målade istället för att göra läxor tillsammans med min syster i barndomshemmet på Bergnäset.
Det var egentligen bara bild och gymnastisk som lockade den unga Karin Andersson (Mamma är ett artistnamn som föddes under hennes konststudietid i Stockholm).
– Jag insåg ganska snabbt att det finns många Karin Andersson, inte minst har jag under åren blivit förväxlad med andra kvinnor med samma namn, säger hon.
Vägen från Bergnäset mot den stora internationella konstscenen har dock varit ganska krokig. Länge trodde Karin Mamma Andersson att hon skulle arbeta med teater och film.
– Jag hade ingen förförståelse om konstvärlden utan trodde att man behövde en bakgrund som konstnär för att arbeta med film. Därför sökte jag in på en förberedande skola i Sundvall innan jag började läsa till skulptör på Konstfack.
Men skulptör passade den impulsiva Karin Mamma Andersson mycket dåligt. Den planering som krävs passade inte hennes person, istället läste hon två år på Gerlesborgs konstlinje innan hon började på Mejan i Stockholm – sammantaget nio år på olika konstutbildningar.
Idag har hennes koncentrationssvårigheter och förmåga att kommunicera i bild gett henne internationellt erkännande. Förra sommaren hade hon exempelvis en stor separatutställning på Louisiana i Danmark.
– Landskapet har alltid funnits som en resonansbotten i mitt konstnärskap. Även om jag målat andra saker har landskapet en förmåga att läcka in i min bildvärld. Jag har exempelvis otroligt många bilder av träd i min mobiltelefon. Senast idag fotade jag björkar under Bergnäsbron under en promenad med min syster, säger hon.
Hennes målningar som idag är så åtråvärda skapas dock under en ganska trasslig process.
– Jag har egentligen ingen plan när jag jobbar i ateljén. Jag kan ha en idé som slutar någon helt annanstans. Inte minst inspireras jag av böcker och andra konstnärskap. Jag och min man har extremt mycket böcker. Det gör mig ledsen att tänka på all litteratur som sorteras ut och slängs av bibliotek runt om i landet. Jag tänker att det troligen handlar om böcker jag skulle vilja ha.
Renässansen bildvärld och konstnärer, liksom japanska träsnitt från 17-1800-talet är grafiska motiv som står henne nära – men också valet av material.
– Speciellt när jag blivit så tekniskt driven. Därför var det en befrielse att börja måla med oil stick för att komma bort från det fotorealistiska som jag är helt ointresserad av. För mig handlade det om att inte förlora min egen röst, säger Karin Mamma Andersson.
Fotnot: Karin Mamma Andersson var tillsammans med Eva Lindström, årets ALMA-pristagare till Astrid Lindgrens minne inbjuden av konst- och litteraturmässan Bok&Bild i Luleå. Samtalen hölls i Kulturens hus torsdag 2 juni.