År 2026 är det 40 år sedan Tornedalsteatern såg sitt ljus. Då som en samlande folkrörelse till försvar för ett språk och en kultur i Tornedalen med amatörteatern som samlande länk. Men år 2005 fick Tornedalsteatern ett nytt uppdrag. Nu skulle scenen bära den tornedalska kulturen och dess språk meänkieli.
– Nu står vi inför ett nytt vägskäl, menar Erling Fredriksson.
Han vill se ett statligt ansvar för en kultur och ett språk som politiskt och historiskt assimilerats in i det svenska samhället med en hårdför försvenskningspolitik, inte minst mot bakgrund av Sannings- och försoningskommissionens slutrapport som överlämnades till kulturminister Parisa Liljestrand hösten 2023.
– Det tornedalska är en del av den svenska historien, där försvenskningspolitiken och rasbiologin skapat historiska sår. Därför måste vår kultur inkluderas på den svenska kulturscenen. Även en ung 25-årig man från Uddevalla borde kunna spåra sina rötter i Lappland, menar Erling Fredriksson.
Han betonar att anslagen till teatern inte ökat en krona sedan 2005, snarare har verksamheten fått ett minskat bidrag med 400 000 kronor från Kulturrådet.
– Vårt mål är att Tornedalsteaterns budget ökar drastiskt. Vi vill att staten satsar 10 miljoner årligen så att vi kan bygga upp en stabil professionell verksamhet genom att anställa kostymörer, scenografer, ljussättare och andra funktioner som krävs. Idag är vi lösningsinriktade och fixar mycket själva. Men det är inte hållbart i längden för en scen som ska vara professionell.
Framtidsplanerna innehåller förutom sommarteatern "Ditlängtan" av Richard Lindberg, som har premiär i sommar i Karungi, Tornedalsteaterns egen parafras "Nils Holgersson i Tornedalen" som spelas hösten 2024, följt av klassrumsföreställningen "What´s up Tornedalen" våren 2025 och en sommarteater i Jukkasjärvi 2025 är det främst hösten 2025 Tornedalsteatern laddar för.
Då har nämligen den specialskrivna pjäsen "Ummikkos" premiär som bygger på tornedalska erfarenheter om att förlora eller förvägrats ett språk. Manusförfattare är Camilla Blomqvist (Luleå) med Lo Kauppi som regissör. En teaterföreställning som går på Sverigeturné i samarbete med Riksteatern.
– Det är stort. Jag menar, jag talar varken min fars, min morfars, mormors eller farfars språk. När farfar ringde ropade jag till pappa; "det är en finnjävel i luren", säger Lo Kauppi.
Skammen och inte minst det tomrum ett förvägrat språk kan ge är regissören Lo Kauppis ingång i pjäsen "Ummikkos" – en föreställning som efterlyser skådespelare.
– Vi söker skådisar, gärna med erfarenhet från regionen, säger Lo Kauppi.
Hon har, i samarbete med manusförfattaren Camilla Blomqvist, sökt en "kylighet" i de fyra huvudkaraktärernas berättelser – egentligen ett historiskt fönster mot en kamp för överlevnad i det nordliga klimatet.
– Jag menar, vi befinner oss i Lappland, en del av Sverige som exempelvis fick elektricitet långt senare än i södra Sverige. En plats där samarbete mellan människor var livsviktigt. Vissa gjorde klassresor. Andra hittade spriten. Meänkielitalandes ättlingar finns överallt. Och varför inte benämna minoriteten utifrån det gemensamma språket? Det vore nog enklare för allmänhetens förståelse, säger Lo Kauppi.