Under många år jobbade Jens Lapidus både som brottmålsadvokat och författare. Men för sju år sedan gjorde han ett val och gick ur advokatsamfundet till förmån för att vara författare på heltid.
År 2006 debuterade Jens Lapidus med spänningsromanen "Snabba cash" – en berättelse om Stockholms undre värld han mött i sitt arbete som brottmålsadvokat. Idag är alla väl medvetna om att verkligheten med råge överträffat dikten. Men Jens Lapidus menar att inom det svenska rättsväsendet har man sett tendenserna under lång tid, långt innan politiker och media började uppmärksamma våldet.
– Men jag tror inte att någon anade att det skulle gå så långt att man börjat rekrytera barn för att utföra fruktansvärda brott, säger han.
Den fördröjda samhälleliga debatten om gängkriminaliteten och dess konsekvenser menar Jens Lapidus bottnat i en motvilja och rädsla eftersom denna kriminalitet, menar han, har sammanknippats med invandring.
– Men det är två skilda saker. Det måste man ha i minnet, betonar han.
Han talar istället om en miljö där det utvecklats en uppblåst hypermaskulinitet där minsta lilla kränkning svaras med våld av värsta slag.
– Det mesta av våldet bottnar faktiskt inte i rivalitet om narkotika. De flesta brott är emotionellt styrda. "Kränker du min heder, svarar jag med våld". Ett "mellanutanförskap" med en helt egen moralisk kompass. Det är bara att lyssna på gangsterrappens texter så förstår man vilken världsbild dessa unga killar har.
"Idag kan jag ärligt säga att det var jobbigt att försvara personer som gjort fruktansvärda saker. Det var nog därför jag började skriva böcker", säger Jens Lapidus.
För det är främst unga killar där snabba pengar, status och den egna hedern blivit överordnade andra värden, menar han.
– Polisen beräknar att ungefär 30 000 personer är kopplade till gängkriminaliteten i Sverige. Wagnergruppen består av 20 000 man. Vi talar om en armé av kriminella och ett våldskapital som aldrig kan stävjas utan stora insatser från samhället. Det kommer att krävas stora förebyggande insatser inom skolan, socialtjänsten, den psykiatriska vården och inte minst bostadspolitiken. Det kommer att kosta för skattebetalarna, säger Jens Lapidus.
Förutom sitt arbete som författare driver Jens Lapidus ett filmbolag tillsammans med en vän. "Jag är en rastlös själ och behöver känslan av att ha arbetskamrater och vara del i ett sammanhang. Jag har nog ADHD", säger han.
Han är på plats i Luleå för att hålla ett föredrag under Bok & Bild under rubriken "Advokater, antihjältar och alla berättelsers moder", där han också kommer att tala om sin nya bok "Död man walking", den femte i serien Tog Dog, där läsare får återknyta bekantskapen med kriminella Teddy och affärsjuristen Emelie som har ett barn tillsammans. En berättelse om det förflutnas makt över nuet och om priset de slutligen får betala för sina handlingar.
– Jag återvänder ofta till den övre och undre världen som möts och korsas i mina berättelser – en erfarenhet som jag har från mina år som biträdande affärsjurist på advokatfirman Mannheimer Swartling och som brottmålsadvokat på Försvarsadvokaterna. Hade du frågat mig för några år sedan om hur det kändes att försvara en klient som gjort något fruktansvärt hade jag svarat med ett antal floskler. "Det handlar inte om sanningen utan bara det som kan bevisas och inte minst att alla har rätt till ett försvar". Nu är det sju år sedan jag slutade som advokat och kan ärligt säga att det var jobbigt att företräda och hjälpa personer som gjort helt vidriga saker. Mitt sätt att hantera det svåra var att skriva böcker. Det är en kluven känsla. I hjärtat gjorde det ofta ont, men någon måste ta rollen som försvarare för att undvika att oskyldiga döms, säger han.
"Jag behöver en deadline. Då arbetar jag som bäst. Därför är mina bästa skrivstunder på eftermiddagarna då dagen närmar sig sitt slut. Möten och träning gör jag på förmiddagarna", säger han.
De senaste årens lagändringar följer han noga, trots att han lämnat advokatyrket bakom sig till förmån för att vara författare på heltid.
– Det är viktigt för mig eftersom vi aldrig sett så snabba förändringar av lagar i Sverige sedan andra världskriget. Det finns baksidor av det som förefaller gott.
Han exemplifierar med den nya lagen om preventiv avlyssning.
– Självklart finns fördelar om polisen kan ingripa innan brott begås, samtidigt kan rätten till avlyssning leda till ett samhälle där "storebror ser dig", säger han.
Kanske i det tempo som är utmärkande för hans form och litterära stil i de elva böcker han gett ut. Själv kallar han det "glasstrutsformat" där meningarna blir kortare och kortare i väntan på de olika kapitlens crescendo – ett sätt att skapa puls och efterlikna stressen hos hans karaktärer både innehålls- och formmässigt.
– Jag är medveten om debatten där man ifrågasätter populärkulturen och innehåll som rör gängkriminalitet. Men ärligt kan jag inte se att jag glorifierar livet som kriminell. Vem vill leva det liv jag berättar om med våld, stress och död?, säger Jens Lapidus.