Musik
Helkväll med jazz i Kulturens hus.
Medverkande: Allegro Big Band, Norrbotten Big Band – Nine Sparks Riots, Karin Hammar – Aventura Brasileira!, Süperstar Orkestar, Salsa Coruno del Norte.
Lördag 23 mars kl 18 – 24.00
När portarna slogs upp lirade Allegro Big Band från Jacobsstad tvärs över Bottenviken en rapp och funkig tolkning av Richard Strauss ”Also sprach Zarathustra” det tema som Stanley Kubrick så snyggt använde i ”2002 – ett rymdäventyr”. Sen följde några nummer signerade kompositören John Scofield som bandet fick okey stil på.
Jazz från klockan 18 till midnatt – ett arrangemang av Arctic Pulse, ett mellanstatligt projekt på Nordkalotten där projektledaren Peter Hauptmann puffar för kulturens roll även i turistnäringen ”det handlar inte bara om vildmark”.
Därpå stövlade alla in i Stora salen för att bjudas på storbands gung. Det hade inte gått många takter innan det stod klart att Norrbotten Big Band var på spelhumör under sympatiske trombonisten Kristian Perssons styre. Programmet ”Nine Sparks Riots” – ett musikprojekt som vänder sig till unga i gymnasieåldern - rymde ett sug, en yster lust till svängigt gladlynt musik – ja, som att orkestern släppts ut på grönbete utan sin trogne herde Joakim Milder. En starkt bidragande orsak tror jag var Thomas de Paula Eby på congas ungefär som när Sabu Martinez en gång fick fart på Radiojazzgruppen. Eby’s spel med rytmsektionens Sebastian Ågren på trummor och Petter Olofsson på bas gick inte av för hackor.
Det sprakade om musikerna: Dan Johansson spelade Theremin, vi fick lyssna till Jan Thelin på basklarinett i en mjukt återhållen, närmast trolsk duett med Kristian Persson. Snygga saxsolon av Mats Garberg och Robert Normark. Kvällens sångerska hette Graciela Chin A Loi med en spritsigt chic röst i fint samspel med Amanda Birkenfalk på synth. Och helt plötsligt – vem glider in från höger om inte herden själv, Joakim Milder med ett elegant solo på sin sopransax – detta ljuvliga instrument – i Kristian Perssons vemodsfyllda ”Nothing really makes me happy”.
Trombonisten Karin Hammar tog över stafettpinnen under rubriken ”Aventura Brasileira” – en kvintett det svängde om, Copacabana here we come, i sköna mixar av jazz och samba med Hammars trombon, lika vresig som en skolvaktmästare när det vill sig.