– Jag och regissören Johanna Salander är ett dream team. Vi har jobbat ihop tidigare och hon har verkligen peppat mig inför arbetet att tonsätta barnens drömmar och tankar till föreställningen "Det jag bara vågar drömma om", säger Ann-Sofie Lundin.
På plats på Norrbottensteatern håller hon vid mötet med Norrbottens-Kuriren på med det sista finliret av musiken och de tre poplåtarna hon producerat till Ung Scen Norrs nya föreställning. En pjäs som bygger intervjuer med 12 mellanstadieklasser om deras drömmar och längtan. Intervjuer som sedan Camilla Blomqvist omvandlat till ett manus som utspelar sig i ett drömdiskotek. En plats där drömmar tar gestaltning.
– Johanna Salander var mycket tydlig med att hon ville ha tre låtar i olika genrer men att det skulle låta som Min stora sorg, berättar hon.
Det har blivit tre poppiga låtar med anpassning till texten, som hon för första gången inte skrivit själv.
– Jag blev ganska förvånad över att barnens drömmar var så jordnära. Men det kanske är en vuxen idé att barn bär på stora drömmar. De flesta av de intervjuade barnen drömmer om den verklighet de är bekant med – ett husdjur, en egen skoter, ett bra jobb... Det som är fint är att texten bygger på barnens ord och deras egna röster, men en del av mig skulle vilja säga åt dem att det är okej att drömma stort och att det inte går att misslyckas.
Ann-Sofie Lundins egen musikaliska resa började i band på högstadiet och ett behov av att stå på scenen. Men bandet upplöstes när det tog slut med pojkvännen hon hade bandet med.
– Min bästa vän uppmuntrade mig att skapa egen musik. Utan henne hade jag nog aldrig vågat.
Hon köpte en dator och resten är historia. År 2011 slog Ann-Sofie Lundin igenom som Min stora sorg.
– Jag vill att min musik ska väcka känslor. Att känna det mörka är inte farligt precis som att uppleva lycka och glädje. Mörkret behövs så att säga för att känna motsatsen, säger hon.
Tidigt började hon göra filmer till sin musik, eftersom mötet mellan scen, teater och musik är en helhet av hennes känslomässiga uttryck. Inte minst videon när hon ligger på BB efter en dramatisk förlossning där hon som komplikation drabbades av flera blodproppar och lungemboli bjuder på en stark musikalisk berättelse.
– Det var mycket dramatiskt. Jag var nära döden men videon blev min och min sambos konstnärliga projekt under de två veckor jag låg på sjukhus efter födseln. Det var en hjälp, ett sätt att överleva och bearbeta det vi varit med om. Och det viktiga var att den skulle sluta bra med oss hemma i vårt hem.
Hon bekräftar att hennes uttryck har förändrats genom åren. Framgången, vad recensenter och lyssnare gillar, har hon fått arbeta aktivt med för att inte påverka henne för mycket.
– Samtidigt är jag en person som gillar förändring. Min värsta mardröm är att stagnera, säger Ann-Sofie Lundin.