Klöverträsk amatörteaterförening firar 30 år och sätter upp föreställningen ”30 år utan skam” 14 till 16 februari. Tack vare sponsring från Sparbanken Nord kommer det att gå gratis bussar från Piteå, Älvsbyn och Luleå till föreställningen. Trots konkurrens av Melodifestivalen och Lisa Nilsson är de fem föreställningarna redan så gott som slutsålda.

– Vi har plockat ihop lite godbitar från gamla tider, berättar Anitha Thelin som är ordförande i teaterföreningen vars fullständiga namn lyder Klöverträskamatörerna Dit e å bär.

Att det finns en så stark revytradition i byn tackar de den gamle folkskolläraren John Kjellman för. Sonya Thelin Nilsson, som hade honom i mellanstadiet, berättar att de satte upp föreställningar i gymnastiksalen, men också för allmänheten i Folkets hus och lyckades tjäna ihop pengar till en skolresa till Norge.

– Han skapade ett intresse för teater. Sedan när vi skulle avtacka honom skrev vi om en pjäs som vi spelade upp i bygdegården och i samband med det började vi prata om att bilda en teaterförening. Det var starten.

Hon tror att det har betytt mycket för Klöverträsk att ha en egen amatörteaterförening och revy. Både för de som har kommit och tittat och de som själva har fått stå på scenen.

– Man lär sig att våga och att prata inför folk och det kan man ha nytta av hela livet, säger Harry Thelin som är gift med Anitha Thelin och har varit med från starten.

Han brinner för revyn och är alltid den som tar emot besökarna i dörren.

– De där mötena, de är så viktiga. Men också att få höra folk skratta – skratt är ju som medicin.

De tror att enkelheten, närheten till publiken, att folk kan komma fram och prata med dem i pausen och ta för sig av fikat på scenkanten, är det som gör dem så populära att de kan konkurrera med stora evenemang i Luleå.

Ingela Johansson har också varit med från starten då hon bara var 15 år, även om hon har gjort uppehåll vissa år under småbarnstiden. Numera bor hon i Alvik, men tycker ändå det är värt besväret att köra sträckan till Klöverträsk för att repetera och spela med revyn.

– Så fort man är här blir man på bra humör. Det ger en sådan kick. 

Vad är det som är roligt med att spela revy?
– Det är väl att glädja andra. Och så är vi ett bra gäng. De flesta har ju funnits med alla år från och till.

Vad krävs det för begåvning för att vara en bra revyskådespelare?

– Jag tror inte att det krävs så mycket talang egentligen. Bara man har spelglädjen. Jag själv till exempel, älskar att sjunga. Jag kanske inte är den bästa på det, men jag älskar det och då vill jag göra det.

För Klöverträskrevyn är det viktigt med humor, men det ska också finnas en allvarlig underton.

– Min man vill gärna ha buskis, men jag tycker det är roligt om det innehåller något allvarligt också. Många av numren är lite bitska, säger Anitha Thelin.

Sonen Björn Thelin instämmer. Han tycker gärna att revyn får innehålla samhällskritik.

– Humor är viktigt, men man ska gå härifrån med en tanke. Man kan ju även framkalla skratt med lågvattenmärkeshumor, men sedan minns man inte vad man såg.

Sonya Thelin Nilsson minns särskilt ett nummer som hon var med och skrev om ett äldre par som inte fick bo på samma äldreboende – något som hade hänt i verkligheten. Även om det var ett humoristiskt nummer, var det ett gravallvarligt ämne hon tog upp, och då är revy som bäst tycker hon.

– Jag vet att det fanns de i publiken som satt och grät.