Karl Sjölund och Maja Lindström är nya medarbetare på Institutet och har tillsammans med Markus Öhrn satt ihop årets program för teaterfestivalen i Vitsaniemi.
Kulturfestival
There is a crack in everything
Teatergruppen Institutet
22-23 juli på olika platser i Risudden/Vitsaniemi
För när teatergruppen Institutet gör comeback med sin minifestival på plats i Vitsaniemi efter pandemin finns bland annat en åldrad Pippi Långstrump på plats – en sviken och övergiven Pippi som när kappsäcken tömts på guld lever i en husvagn och byggt upp en tämligen racklig camp med diverse pryttlar, skräp och prylar.
Det är den tyske konstnären Florian Loycke som ger sin version av Pippi Långstrump i performanceföreställningen ”Pippi: Gebt endlich auf! Es ist vorbei” (Pippi: Ge upp nu! Det är över). En pågående berättelse om en älskad sagofigur som Florian Loycke gett en fortsatt existens bortom rampljuset där både framgångssagor, livets föränderlighet och förgänglighet, blir till en brutal käftsmäll i en sorgesam skepnad. Berörande.
Poeten David Väyrynen höll en bejublad afterwork där han läste poesi likt en rockstjärna.
Även poeten David Väyrynen bjuder på ett minnesvärt uppträdande när han inleder hela festivalen med att introducera konceptet ”Afterworkpoesi” i Björkhyddan. Iklädd personan ”Daktyl Davve” drar afterworkpoesin igång med ostämda riff på elgitarr, likt en trubadur på afterski, där några av de mest älskade lyriska texterna bland klassikerna får publiken att jubla. För visst kan även lyrik lyfta ett tak – det visar i alla fall publiken denna fredagskväll. Inte minst eftersom David Väyrynen kan läsa poesi likt en rockstjärna som trollbinder med sin musik.
Anna-Karin Rasmunssons föreställning "Assistans" hade premiär på Dramaten i maj och visades exklusivt under Institutets teaterfestival i Vitsaniemi i helgen.
Men troligen det mest berörande var Anna-Karin Rasmussons föreställning ”Assistans”, som hade premiär på Dramaten i maj i år, och visades exklusivt under festivalen ”There is a crack in everything”. En berättelse om assistans, tristess och maktförhållanden, men också om att måla över och om sår som öppnas och täcks. ”Assistans” ger en djup känslomässig resa i en av våra stora samhällsfrågor – nämligen hur vi ska sörja för de mest sårbara i vårt samhälle. Anna-Karin Rasmusson visar på smärtpunkter och vilken ovärdighet som idag getts plats i vårt välfärdssystem – nämligen en hemtjänst och sjukvård som hela tiden kräver det omöjliga av de som valt att stanna i yrket och därför tvingas rädda det som räddas kan med SILVERTEJP! För visst borde vi kunna bättre i ett rikt land som Sverige? Ja, det borde vi!