– Intresset för glaciärarkeologi tog fart i samband med fyndet av ismannen Ötzi, säger Kerstin Lindén, professor vid institutionen för arkeologi och antikens kultur på Stockholms universitet och projektledare för det så kallade GLAS-projektet.
Konstnären Elena Mazzi har i verket "Sápmi Flatbed", som visas på Norrbottens museum under Luleåbiennalen 2022, följt forskningsprocessen i "Glaciärarkeologi i Sápmi". Ett projekt där arkeologer samlar in de artefakter och material som träder fram och blir tillgängligt när glaciärernas isar smälter.
– Jag följde processen, inte resultaten, för att pröva förutsättningarna för hur kunskap skapas, sade Elena Mazzi, vid invigningen av Luleåbiennalen 2022.
Någon månad senare är projektledaren Kerstin Lidén och postdoktor Markus Fjellström på plats i Luleå för att diskutera GLAS-projektets framsteg tillsammans med sina samarbetspartners från de norra delarna i Sverige; Jamtli, Silvermuseet, Ájtte samt Norrbotten- och Västerbottens länsmuseer som tillsammans inventerat glaciärer och snölegor i högalpina områden i svenska Sápmi. Projektet är tvärvetenskapligt och är ett samarbete mellan arkeologer och geologer specialiserade på Sveriges och Sápmis historia, arkeologi, geologi, glaciologi och klimathistoria.
Klockan tickar nämligen. I skuggan av klimatförändringarna smälter glaciärer och snölegor snabbt och med dem viktig arkeologisk och ekologisk kunskap om människor och djurs forntid och nutid.
– I Norge har man kommit mycket längre i sin glaciärarkeologiska inventering och hittat fantastiska fynd – allt från organiska lämningar som tunikor från järnåldern, skor från bronsåldern, pilskaft med fjädrar, skidor och lämningar från en 500 år gammal hund. Vi har varit mycket senare att inventera de svenska fjällen, säger Kerstin Lidén.
Is förvarar och bevarar organiskt material, vilket inte minst den frusne forntidsmänniskan Ötzi bevisar. Hans kropp bevarades i över 5 000 år infrusen i en glaciär mellan Ötztalalperna och Schnalstal i Italien tills två tyska alpinister snubblade över upptäckten 1991. Då visste man inte vilket fynd man gjort men ganska snart stod det klart att det varken var en bergsklättrare, något nutida mordoffer eller tillhörde de soldater som på 1800-talet omkom på berget under en reträttmarsch, utan en man som levde omkring 3 300 år före Kristus. Och eftersom han förvarats nedfrusen var det jackpot för forskare eftersom även de inre organen var bevarade, liksom hans ägodelar och utrustning.
Nu är det inte fynd liknande Ötzi som inventeringen av de svenska fjällen lett till. Däremot har man förutom en skidspets hittat renben och horn som kan dateras till 300-400 före Kristus.
– De fynden kan genom olika analyser berätta historien om domesticeringen av renar. Bland annat jämför vi med moderna renar som finns inom Ájttes samling, säger Markus Fjellström.
Han menar att det är bråttom att rädda de material som tinar fram för att skapa en kunskapsbild över forntiden, dess människor och djur.
– Det som verkligen var förvånande var hur mycket skräp vi hittade på glaciärerna, spår från skoterturismen. Vi har hittat mängder med plastflaskor, ölburkar, engångsgrillar, skoterdelar, hamburgare och en Ikea-kasse fylld med ved. Vi plockar även med oss skräpet. Däremot gick gränsen vid de bajsfyllda blöjorna. Ärligt är det sorgligt att se hur människor beter sig. Plast ska inte lämnas i naturen, säger Kerstin Lidén och Markus Fjellström.