Litteratur
Himlabrand
Moa Backe Åstot
Rabén & Sjögren
Ántes familj är renägande samer i Jokkmokk och Ánte ser fram emot att i sinom tid överta familjenäringen och föra de samiska traditionerna vidare. Samtidigt har hans känslor för bästa kompisen Erik vuxit och hotar att slita honom i stycken. Hur ska han kunna förbli trogen sina rötter om folk får reda på att han är bög? Finns det ens homosexuella, renägande samer?
22-åriga Moa Backe Åstot från Jokkmokk debuterar här med boken ”Himlabrand”, en ungdomsroman om sexualitet och samhörighet i det samiska renägarsamhället. Här samsas en stormande ungdomskärlek med den förlamande ångesten över omöjligheten i att få vara sig själv. I bakgrunden skymtar också rasismen, där huvudpersonen av en slump kommer över en bok som skildrar den svenska rasbiologin och de övergrepp mot samerna denna inbegrep. I kläm mellan det egna folkets fördomar och den svenska rasismen finner sig Ánte i en hopplös situation.
”Himlabrand” är en mörk och stark skildring av kärlek och hur den i kombination med fördomar gör oss till främlingar inför oss själva och våra närmaste. Moa Backe Åstot beskriver i bokens pressrelease hur hon velat sätta fokus på homofobin inom det samiska samhället, där arbetet för sexuell tolerans enligt författaren inte kommit lika långt som i det svenska majoritetssamhället. I debuten är det därför denna fråga hon vill adressera. Samtidigt är boken också en känslostorm i egen rätt.
Skildringen av Ántes känslomässiga belägenhet är innerlig och ofta klaustrofobisk i sin ångest. Det är svårt att som läsare förbli oberörd. Samtidigt slits ”Himlabrand” mellan olika problemställningar som ibland har svårt att mötas inom berättelsen. Att skildra rasismen och dess inverkan på flera generationers samer är givetvis ett viktigt ämne, men Ántes slumpartade upptäckt av Herman Lundborgs rasstudie känns ändå forcerad. Detta spår framstår mer som pedagogisk historielektion än som en sammansvetsad del av berättelsen. Mer berörande är istället Ántes uppriktiga kärlek till sitt hem och sitt arv. Häri ligger bokens stora förtjänst: konflikten mellan en persons rötter och de motgångar som vill slita upp dem ur marken.
Sina sviktande svetsfogar till trots är ”Himlabrand” en välskriven debut där starka känslor framträder både brännande och nakna. Det är också en modig uppgörelse med fördomar och problem inom det samiska samhället. Utan att prata i egen sak tror jag att det kan vara välkommet hos många. Kanske till och med livsnödvändigt.