Det lackar inte längre mot jul utan laggar. Det vill säga en irriterande datoriserad icke-kompetens vad det gäller en förväntad omedelbar leverans av all möjlig behovstillfredsställelse.
När jag tänker efter på vad som i min barndoms jular var bäst så var det nog det eviga väntandet på höjdpunkter. Eftersom föräldrar på den tiden inte fick råångest om barnen hade lite tråkigt tycktes det inte bekymra någon att alla under 12 gick som på nålar under julen. Tidsschemat var absolut och brott mot de i Bibeln nerskrivna och av staten stadfästa hållpunkterna sågs inte med blida ögon. Tråkighet och leda ansågs vara rättvisa mått på världens ordning. Allt roligt måste vägas upp av gigantiska doser av skavande tristess. Det florerade i folkmun ordspråk som befäste denna allmänt vedertagna moral och dessa levererades av mor- och farföräldrar med illa dold skadeglädje framskrockade under gungstolsvaggande förnöjsamhet. En devis löd, din vilja sitter i ett träd i skogen, som var mer besynnerligt än sedelärande. En annan var tydligare nämligen, det ena du vill och det andra du skall så plägar det bli ut i dylika fall.
Detta ännu äldre devis-ältande gick ut på att tygla, begränsa, varna och straffa barn genom att inte ge de små tillfredsställelse annat än i små portioner. Under julen rådde dock undantagstillstånd under villkor att de i övrigt varit lydiga och tålmodiga och kunde undfägnas det ena glädjeämnen efter det andra under EN av juldagarna. Men det viktiga var då att den sockrade maten, presenterna och tv- programmen specialgjorda för barn enbart kunde avnjutas under begränsad tid. Så de väntande timmarna släpade sig fram på ett så outhärdligt plågsamt vis att barnens kliande finkläder formade sig till konkreta tagelskjortor i uppfostrande syfte på det eviga temat att inget kunde avnjutas utan uppoffring.
Numer är allt sånt sedelärande trams avskaffat. De välmenande föräldrarna av idag vill visa sina unika och överbegåvade underverk till avkommor att de har rätt att kräva omedelbar behovstillfredsställelse inom alla områden de möter. Ingen mat måste ätas som inte behagar, snällhet och lydnad är inte längre villkor för oändliga presentdrivor som håglöst tas emot från en misstrodd och ängslig vårdnadshavare maskerad i skäggtomtekostym.
Att lägga mobiltelefonerna i en låda kommer inte att hjälpa mot hur julhögtiden tömts på innehåll. Den där så efterlängtade julstämningen förutsätter det som den moderna människan är sämst på. Nämligen att vänta.
Tillåt mig att vara nostalgisk.