– Den politiska ledningen måste våga sätta ned foten och se sanningen i vitögat. Det finns en anledning till att ingen av de tidigare anställda är kvar, säger konstnären Britta Marakatt Labba.
Den kritiserade konstmuseichefen Selma Green deklarerar å sin sida att så länge hon har direktionens stöd sitter hon kvar.
Med stor pompa och ståt invigdes Konstmuseet i Norr den 22 november 2018. Men sedan dess har organisationen snarast krackelerat. Förutom att verksamheten stoppats på grund av ombyggnationer av lokalerna, dragits med slitande arbetsmiljöproblem samt blivit anmäld till arbetsmiljöverket har alla fyra anställda antingen sagt upp sig, köpts ut eller tagit tjänstledigt.
Idag är bara konstmuseichefen Selma Green kvar och verksamheten har skötts av henne och inhyrd personal, vilket fick ett antal konstnärer som medverkar vid den pågående utställningen ”En vacker utställning” att öppet rikta kritik mot bristande engagemang för konsten.
Efter museets havererade organisation har Selma Green fått i uppdrag av direktionen för Konstmuseet i Norr att jobba fram ett förslag på ny organisation i samråd med direktionen som leds av ordföranden Tomas Vedestig (SJVP). Ett arbete som egentligen skulle presenterats vid årsskiftet.
Men vid onsdagens pressträff i Kiruna fanns inget förslag på hur Konstmuseet i Norr ska drivas.
– Det tar tid att bygga en organisation som står sig över lång tid. Vi ser vad som händer i övrig kommunal och regional verksamhet med sparkrav. Det måste vi ta höjd för och undersöka hur vi kan optimera verksamheten för att få så mycket pang för pengarna som möjligt, förklarar Tomas Vedestig det utdragna arbetet med att skapa en ny organisation.
Han och Selma Green vill varken bekräfta eller dementera hur många anställda länskonstmuseet i framtiden ska ha eller vilka yrkesgrupper man anser nödvändiga. Däremot bekräftar de att man diskuterar outsourcing av arbetsuppgifter och att externa kuratorer kan ta över en del av det konstnärliga ledarskapet.
Bland de som sökt sig till informations- och presskonferensen fanns bland annat den internationellt erkända konstnären Britta Marakatt Labba. Hon sticker inte under stol med att hon är mycket bekymrad över länskonstmuseets framtid.
– Det händer inget. Det säger sig själv att en hel konstinstitution inte kan drivas av bara en person. Konstnärlig kvalitet kräver nätverk och kunnande. Min rädsla är att länskonstmuseet som vi kämpat för så länge rinner oss ur händerna, säger hon.
Även Lena Ylipää, konstnär och tidigare länskonstkonsulent i Norrbotten, efterlyser ett länskonstmuseum med en långsiktig plan närmare sin publik.
– Det är en absolut förutsättning att anställa fast personal som kan utveckla verksamheten. Det är inget fel på externa kuratorer, bara kul, men för att skapa ett aktivt länskonstmuseum måste den ha förankring både på orten och i länet. Jag vill verkligen att Konstmuseet i Norr ska lyckas så att jag och andra med mig kan komma hit och diskutera utställningarnas tematik och möta konstnärerna, säger hon.
Ett annat område som mött kritik är avsaknaden av en långsiktigt pedagogisk verksamhet. Idag finns ingen konstpedagog anställd och Christina Hedlund lärare på gymnasieskolans estetiska program i Kiruna är mycket besviken.
– Vi hade så stora förhoppningar när Konstmuseet i Norr startade eftersom vi äntligen såg möjligheten att ha en kontinuerlig dialog med en konstpedagog. Därför besvikelsen, säger hon.
Under mötets gång återkom Tomas Vedestig och Selma Green till att de lyssnat på kritiken och därför ska förbättra dialogen med lokalsamhället, dess konstnärer och konstföreningar.
Många frågar sig om det var rätt beslut av er i direktionen att låta Selma Green fortsätta som chef?
– Hon har vårt förtroende och nu fungerar verksamheten om än hon egentligen är den enda anställde, förutom en projektanställd museiassistent. Men kan jag förstå att folk undrar. Blir det arbetsmiljöproblem igen kan förtroendet omvärderas, säger han.
Selma Green å sin sida menar att hon satt verksamheten i första hand under en mycket turbulent tid då många olika saker sammanfallit; en arbetsmiljöprocess, problem med lokalerna, personalförändringar och ny politisk organisation.
– Visst, jag har fått kritik för mitt ledarskap och annat. Men så länge jag har direktionens förtroende sitter jag kvar. Jag är finländsk och ser snarare kritik som möjlighet till förbättring. Turbulensen ser jag som en naturlig del av en uppstartsprocess.