– Vi flyttar fram premiären två veckor åt gången. Förhoppningen är givetvis att åter kunna öppna teatersalongen för vår publik och sedan ge oss ut på turné, säger teaterchef Mats Pontén.
Han har en liten roll som make till den medelålders hemmafrun Francesca Johnson i denna coronaanpassade uppsättning i regi av Gunilla Röör.
– Jag blev oerhört berörd när jag läste manus. Det är en berättelse som bjuder på igenkänning där förälskelse och de svåra val man ställs inför i livet står i fokus, menar Mats Pontén.
Den bitterljuva kärlekshistoria som får liv tar sin början när Francesca Johnson är ensam hemma en helg när maken och barnen åkt till en boskapsmarknad och Robert Kincaid, en fotograf för National Geographic, kört vilse på jakt efter de täckta broarna i Madison County. Berättelsen är kanske främst känd som filmatisering med Meryl Streep och Clint Eastwood i huvudrollerna.
– Filmen är närmast ikoniserad och svinbra. Vi såg den igen inför början på arbetet med pjäsen, men vi kommer inte att försöka efterlikna Meryl Streep och Clint Eastwood. Pjäsen bygger mer på boken av Robert James Waller och har ett annat fokus. Den äldre Francesca får mer plats, säger Jonas Hellman Driessen som spelar Robert Kincaid.
Det är Gunilla Orvelius som gestaltar den äldre Francesca som minns tillbaka på sitt liv medan Therése Lindberg levandegör den medelålders kvinnan som mitt i livet drabbas av en stormande förälskelse. För om hennes make Richard är tämligen nöjd med livet på landsbygden i Iowa bär Francesca på en dröm bortom rutinerna på gården.
– Det är en mäktig historia som berättar om vem man blivit på grund av de val man gjort i livet, säger Gunilla Orvelius.
Hon betonar att om filmens styrka är att kunna växla mellan tidsperioder har teatern bara en tid, men lager av olika tider samtidigt.
– Därför strävar vi efter att vända berättelsen inåt, säger hon.
Ytterligare en dimension till just denna uppsättning av "Broarna i Madison County" är rådande pandemi. Det innebär att både scenografin och gestaltningen är coronaanpassad. Exempelvis har scenografen Mona Blombäck i stort plockat bort all rekvisita samtidigt som kravet på två meters avstånd mellan skådespelarna tvingat fram nya lösningar ur skådespeleriets fysiska verktygslåda.
– Jag var ärligt mycket fundersam i början över hur vi skulle gestalta denna stormande kärlekshistoria utan att få röra vid varandra, men det motståndet har landat i nya uttryck. Jag skulle säga att gestaltningen är mer poetiskt och tydligare, säger Jonas Hellman Driessen.
Eller som regissören Gunilla Röör sammanfattar det:
– Det är en spännande process att tvingas spela sparsmakat. Texten möter verkligen skådespelarna. Det är välkommet.