Karin Erixon, konstnär och konstnärlig ledare för Konsthallen i Luleå, är aktuell med utställningen "Sociotopkarta – markområde, egendom och alla barnen" på Galleri Syster där barns lek och värderingar står i fokus.
– Mina barn har rötter i Sudan där det pågår ett vidrigt krig mellan två milisgrupper. Miljoner människor är på flykt. Min frågeställning är – vilka barn ska skyddas, vilka offrar vi, säger hon.
Karin Erixon tillträdde som konstnärlig ledare för Konsthallen i Luleå i våras. Nu ställer hon ut sin konst för andra gången i Luleå – och temat är mycket personligt. I den kommande utställningen "Sociotopkarta – markområde, egendom och alla barnen" ger hon sina egen tankar om barns lek och värde konstnärlig gestaltning i ett antal verk hon tillverkat tillsammans med, främst sin yngste son, som är sex år.
– Det är en gestaltning av en fri plats, utan övervakning, som barnen söker sig till. De hämtar kasserat byggmaterial och skapar sin egen lek bortom skolgårdens pedagogiska lekplatser. Det har varit stora diskussioner om barnen ska få vistas här. Diskussionen handlar om säkerhet, att vuxna inte ser vad barnen gör, säger Karin Erixon.
Emma Adbåge vann Augustpriset 2018 i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok med bilderboken "Gropen".
Det finns referenser till Augustprisvinnaren 2018 i bilderboksklassen, nämligen Emma Adbåges bok "Gropen". En berättelse om en plats bakom gymnastiksalen där någon en gång tog bort en massa grus och där det nu växer sly och stubbar. Ett ställe som barnen älskar att leka i - utom de vuxna. De hatar Gropen!
– Jag är mamma, min familj bor här på Kronan och sönerna leker på just denna plats i skogen där de själva kan skapa sina världar i den fria leken. Mitt perspektiv är både globalt och lokalt. Hur vi ser på barns säkerhet? Det finns exempelvis en nybyggd lekplats på området som är inhägnat för andra sommaren i rad. Samtidigt får barnen gå på en trafikerad gata utan trottoar till skolan. Det finns en klar diskrepans mellan barnens lek och värde vs. de vuxnas behov, menar hon.
Karin Erixons utgångspunkt är att vårt samhällsbygge helt och hållet bygger på kapitalistiska principer, det vill säga att alla de lekplatser som byggts vid nya bostadsområden, kanske mer handlar om att höja marknadsvärdet på lägenheterna, än barnens behov.
– Vi lever i en tid av militarisering, där säkerhet står högt på den politiska agendan. Men vilken säkerhet talar vi om, egentligen. Min sexåring sammanfattade det fint: "Det är väl bara att förbjuda krig och vapen". Vilken sanning från ett barns perspektiv, säger Karin Erixon.