Kristine Gulbrandsen, uppvuxen i Norge, var försenad när hon som ung skulle välja instrument till skolorkestern. "Alla tjejer spelade flöjt och klarinett. Det enda jag kunde välja var saxofon. Det är jag glad över som vuxen".
Men den 11 februari 2012 var Whitney Houstons framgångsrika karriär över, liksom ett privatliv präglat av misshandel och drogmissbruk när hon hittades död på sitt hotellrum i Beverly Hills. Bara en av alla kvinnor i pophistorien som nu lyfts fram i Norrbottensteaterns sommarföreställning "Popkvinnor – andra sommaren".
– Vi gestaltar osynliggjorda kvinnor i vår musikhistoria – allt från Mozarts äldre syster Maria Anna Mozart till samtidens stora artister, säger regissören Rasmus Lindberg.
För två år sedan satte Norrbottensteatern upp sommarteatern "Popkvinnor", en föreställning som byggde på musikjournalisten Anna-Charlotta Gunnarsons bok "Kvinnorna som formade pophistorien".
– Tyvärr var det ytterst få som kunde se föreställningen på grund av coronarestriktionerna, där smittspridningen sedan tvingade föreställningen att lägga ned, säger Rasmus Lindberg.
Men nu ges publiken en ny chans att ta del av musikhistoriens förbisedda kvinnor i en omskriven, bearbetad och mer gestaltad föreställning i "Popkvinnor – andra sommaren".
– Jag skulle beskriva den omarbetade versionen som en musikteater, det vill säga en politisk musikalisk revy utan bitterhet. Det handlar snarare om ett systematiskt osynliggörande av tongivande kvinnor i musikbranschen. Det vi skulle beskriva som mobbing på arbetsplatsen med både sublima kommentarer till rena övergrepp, säger Rasmus Lindberg.
Ensemblen som utökats från sex till åtta musiker/skådespelare i denna uppsättning består i stor utsträckning av kvinnor, musiker som själva kan vittna om både sublima och konkreta nedlåtande exempel från en manligt präglad musikvärld.
– Ganska ofta har jag fått höra – "Bra för att vara tjej", säger Anna Wedin.
Både hon och trummisen Katarina Pettersson har spelat mycket blues, en musikgenre de menar är mer manligt kodad än till och med metall.
– Det handlar om allt från texter, till musikerna samt publiken som främst är män. Samtidigt krävs att kvinnor också kliver fram. Jag har jobbat i 20 år på Norrbottensmusiken med riktade insatser för att få tjejer att ta större plats i popkulturen. Men det finns inte fler tjejer idag än för 20 år sedan som spelar elgitarr. En stor sorg, säger Anna Wedin.
Sångerskan och skådespelaren Karin Paulin har i läsningen av Anna Charlotta Gunnarsons bok "Kvinnorna som formade pophistorien", förundrats över alla de kvinnor som osynliggjorts i musikhistorien.
Flera i ensemblen påpekar att det också handlar genomslag och att en tjej/kvinna får mer uppmärksamhet som sångerska än om de är en av musiker i bandet.
– Samtidigt finns kunskap om att Elvis, exempelvis "kopierade" svarta musikers låtar, men att flera av dessa skrivits av kvinnliga afroamerikaner var helt okänt för mig. Tyvärr, menar Karin Paulin.
Och tillfredsställandet över att åter få åka på en Norrbottensturné där kvinnliga musiker ges plats i en två timmar föreställning lyser igenom bland de medverkande.
– Vår föreställning är en hyllning till alla kvinnliga "bortglömda" pionjärer inom den internationella musikscenen. Det är en hoppfull föreställning med musikaliskt ös, säger Sara Wohlin Zerpe, trumpet och elgitarr.