Matilda Kentää framför sitt verk "10 Yards of Linen" som responderar till det första kapitlet i Karl Marx "Kapitalet" från 1867.
Matilda Kentää möter upp på Liljevalch i Stockholm där hennes verk "10 Yards of Linen" visas under årets vårsalong. Ett verk som responderar på det första kapitlet i Karl Marx "Kapitalet" från 1867.
– I kapitlet "Vara och pengar" använder sig Marx av en rock och 10 yards (9,144 meter) linneväv som exempel för att förklara bruksvärde, varuvärde och arbete i ett kapitalistiskt system. Genom att manuellt väva om dessa 10 yards linneväv använder jag vävandet som instrument för att utforska idéer om automatiserat arbete, produktivitet, lättja och fritid, säger Matilda Kentää.
Frågeställningar om arbete är centralt i hennes konstnärskap där väven är central både som metafor och metod för att länka samman det materiella och skrivna ordet.
– Väven har historiskt varit en metafor för kvinnligt arbete men i dagens ekonomiska landskap undersöker jag om vävande kan betraktas som en metod för att omfamna det långsamma och tidskrävande. Jag tycker nämligen att det är fint att vara lat, säger hon.
Men det var egentligen grafisk formgivare hon skulle utbilda sig till när hon började på Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam, Nederländerna. Istället blev det en examen med inriktning på textil.
– Det var tryggt i det textila, kvinnligt dominerade rummet. Jag intresserar mig också för kvinnliga miljöer i mitt konstnärskap och de strategier som utformas, som i mitt fall, runt en vävstol.
"Jag älskar skvaller. Det gör världen större", säger konstnären Matilda Kentää.
Vid återflytten till Kiruna förra året skapade hon verket "Sju omvävnader" som ingick i Konstmuseet i Norrs konstprojekt "Samla och visa" – ett verk där Matilda Kenttä utgick från kirunabornas trasmattor som hon plockade isär och med hjälp av sin vävstol satte ihop till nya berättelser, i en serie storskaliga textila verk.
– Trasmattan ligger nära mig själv. I Nederländerna har man en lång textil tradition med traditionstyngda textilier. I Norrbotten har man vävt trasmattor genom att riva isär gamla textilier som i sin tur bär på minnen. Jag fick en ny blick på trasmattor när jag flyttade hem. Jag menar trasmattor används till så mycket – man tar med sig en trasmatta till hunden under vinterutflykter eller lägger en matta i bakluckan som skydd. Ett vardagsföremål som är en fin metafor för skydd, säger hon.
"Jag tänker hela tiden på kriget i Ukraina. Det är så hemskt", säger Matilda Kentää.
Uppvuxen i Kiruna har hon faktiskt aldrig gillat friluftsliv. Hon säger sig till och med hata att vara ute.
– Nej, jag gillar att vara inomhus. Jag gillar skvaller och är extremt social. Världen blir lite större och fylligare när man skvallrar. Jag sitter mycket i telefon medan jag väver.
Hon skrev till och med sin slutuppsats om skvaller bland kvinnor på 1500-talet.
– Det kallades gossip och var då ett positivt laddat ord i betydelsen nära vän. Det förändrades i samband med häxbränningarna när det blev farligt att kvinnor talade med varandra. Sedan dess har skvaller en negativ klang trots att det egentligen bara handlar om kvinnor som pratar. Därför har mitt skvallrande blivit till en motståndshandling, precis som rätten att vara lat, eller långsam, hur man nu vill uttrycka det, säger hon.
Just nu bor hon i Stockholm och arbetar som assistent åt textilkonstnären Åsa Norman, som bland annat skrivit boken om strejken på Algots i Skellefteå på tidigt 1980-tal, parallellt med sitt eget konstnärskap.
– Men till sommaren flyttar jag hem till Kiruna igen. Jag tycker nämligen att det behövs konstnärer även i Norrbotten. Alla kan ju inte bo i södra Sverige, säger Matilda Kentää.
Fotnot: Liljevalch vårsalong håller öppet till 10 april.