Det tog två år för Julia Kalthoff att utveckla den optimala täljyxan, som hon nu gör på beställning med hjälp av tre anställda. "Lika viktig som yxan varit i mänsklighetens historia, lika viktig är den för oss idag, men inte av samma anledningar. Att arbeta med händerna får människor att relatera och knyta an till världen omkring dem på ett mer respektfullt och ödmjukt sätt", säger hon.
När Slöjd och formcenter öppnar dörrarna till höstens utställningar i Shopping får tre nyexaminerade samiska slöjdare från länet samsas med en nationell utblick där Julia Kalthoffs kärlek till yxan och handens arbete ges plats.
Kalthoffyxan har gjort sig ett namn i slöjdkretsar, en unik, handgjord yxa som det tog Julia Kalthoff två år att utveckla. I utställningen "Jag håller på – Om mani, repetition och kärleken till yxor" delar Julia Kalthoff med sig av processen bakom utvecklandet av den optimala täljyxan. Egentligen en fördjupning i yxans funktion och tradition, men framför allt ett ifrågasättande av förutfattade meningar.
– Jag älskar verkligen hur det känns när jag yxar. Att vara avslappnad och hitta sin egen rytm. Yxan blir som en förlängning av dig själv, menar Julia Kalthoff.
Hon lärde sig smida på yxfabriken Gränsfors Bruk och arbetade sedan som VD på yxfabriken Wetterlings innan hon startade sitt eget företag.
– Att tillverka verktyg åt andra känns som att sprida vågor av ett respektfullt sätt att se på världen. När människor får en yxa och en bit färskt trä i handen så hamnar de på en rofylld plats, menar Julia Kalthoff.
Izabel Nordlund, Teresa Forsgren och Marlene Johansson är tre nyexaminerade slöljdare från Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk. I utställningen "Tre slöjdare" presenterar de traditionellt och nyskapande duodji från sydsamiska och lulesamiska områdestraditioner på Slöjd och formcenter i Shopping.
I utställningen "Tre slöjdare" presenterar Teresa Forsgren, Izabel Nordlund och Marlene Johansson traditionell och nyskapande duodji från sydsamiska och lulesamiska traditioner. De är alla tre nyexaminerade från Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk och visar verk i en mängd olika tekniker. Marlene Johansson visar bland annat upp en silverkrage hon tillverkat till sin syster.
– Traditionellt fick kvinnor en silverkrage när de gifter sig, berättar hon.
Vävaren Izabel Nordlund från Luleå är den enda av de tre som arbetar i lulesamisk tradtion.
– Sydsamer arbetar mycket med pärlor och tenn, medan vi väver band i stället. Men det roliga har varit att lära sig hantverket. Vi har ju fått lära oss alla möjliga olika tekniker där jag framför allt fått mersmak för bellingsömnad, säger hon.
"Jag längtar efter att få börja använda min skinnryggsäck", säger Marlene Johansson.
Utbildad agronom är slöjdande framför allt en bisyssla än så länge för Izabel Nordlund som numer bor i Jokkmokk och arbetar på Samerådet.
– Det traditionella hantverket är grunden. Därifrån kan man sedan ta steget och utveckla sin egen kreativitet. Det har varit två fina år och jättekul att få ställa ut på hemmaplan, säger Izabel Nordlund.