För sex år sedan flyttade Maj-Lis Palo in på en gård i Klöverträsk. Uppe på vinden hittade hon flera eleganta nålar. Var nålarna kom ifrån visste hon inte. Men i våras började Maj-Lis gräva i en kartong, och där bland sågspån och bråte hittade hon flertalet hoptryckta hattar. Tillsammans med sin vän Lena Nordström började hon arbetet med att återskapa hattarna till sina naturliga former.
– Vi borstade av hattarna först. Dammsuga gick inte för de var så sköra. Sen lät vi dem ångas över en gryta, för att de skulle bli formbara. Det gick knappt att se vad det var för något till en början, säger Maj-Lis Palo.
Det visade sig att hattarna var högtidshattar från 1920-talet. Antagligen har hattarna hamnat på vinden via Lilly som var född på gården. I Klöverträsk tog hon över en diversehandel av sin far och sålde bland annat tyger och torrvaror. Lilly kom att bli bekant med Ida Markström som drev en modeaffär i Jörn. Ida sålde bland annat hattar. Lilly och Ida blev väldigt goda vänner och Ida flyttade så småningom till Klöverträsk. Där auktionerade hon ut hattar kartongvis, vilket bekräftats av en ålderman i byn. På den vägen har troligtvis en av kartongerna blivit kvar uppe på vinden och legat där undangömd i många år tills Maj-Lis Palo upptäckte dem. Efter mycket omsorgsfullt arbete med nålarna och hattarna har de nu återfått sin forna elegans.
– Det sägs att kvinnorna i Klöverträsk var väldigt välklädda på den tiden. Det här ger en liten vink om hur de såg ut på högtidligheter, säger Maj-Lis.
Alla hattarna är svarta till färgen och har burits vid exempelvis begravningar.
– Förut var kvinnor tvungna att bära hatt i kyrkan, det är nästan bortglömt nuförtiden, säger Lena Nordström.
Både Maj-Lis Palo och Lena Nordström sysslar med konst som hobby. De två har länge planerat en utställning i Lenas ateljé i Gäddvik utanför Luleå. När de upptäckte hattarna bestämde de att utställningen skulle ske med hattarna som dragplåster. Idag är det vernissage på Blå ateljé i Gäddvik och utställningen pågår sedan onsdag till söndag nästa vecka.
– Alla jag har pratat med om de här hattarna har blivit väldigt uppspelta och nostalgiska. De har själva gamla klänningar och liknande uppe på sina vindar, säger Lena.
Vad som händer med hattarna efter utställningen är än så länge oklart. Kanske hamnar de på något museum, kanske på någon annan utställning.
– Inte kommer vi då att trycka ihop dem i någon kartong i alla fall. Vi är öppna för förslag, säger Maj-Lis Palo.