– Min förhoppning är att bjuda på en rolig värld. Inte minst att besökare tar chansen att spela lite hockeyspel – Sverige möter Finland – i min version, säger hon.
Sara Granér debuterade med serieboken "Det är bara lite AIDS" 2008. Sedan dess har hon gjort sig ett namn som en vass nyhetssatiriker med uppdrag för Dagens Nyheter, Galago, Ordfront magasin, ETC, Stockholms fria tidning och Mana – där hennes signifikanta djurgestalter och slagkraftiga språk blottlägger fördomar och svarta hål.
Men för henne själv tog det sin tid innan hon hittade in i till sin egen berättelse. Förvisso uppmuntrad till ett bildspråk redan från förskolan i Lund, men hennes figurer föddes faktiskt av slump.
– Det var när jag studerade vid serieskolan i Malmö på Kvarnby folkhögskola som vi fick en snabb uppgift att lösa. Jag såg ett telefonklotter, liknande en tiger, och började teckna. Jag upptäckte att jag gillade uttrycket, den naiva barnslighet som återfinns i det kollektiva medvetandet, och knyter an till bland annat fabler och sagoberättande. Något allmänmänskligt vi alla kan relatera till, säger hon.
Sedan dess har Sara Granérs figurer i form av hundar, grisar och nallebjörnar berättat om snedvridna maktförhållanden, satt fingret på en ohållbar ekonomisk politik för klimatet och framtida generationer, men också gett ensamstående mammors situation, fattigpensionärer och samtidens ohälsa i form av ensamhet, ett ansikte.
– Jag gillar att koppla ihop saker och tänker mycket på samband. Det lilla enskilda köket rymmer egentligen ett ekonomiskt system. Relationen mellan det stora och lilla i tillvaron intresserar mig. Oron för att inte få ett boende eller varför vi väcker ett barn och säger att det är bråttom för att hinna, bottnar alla i politiska samhällsbeslut. Jag ställer frågan varför, säger Sara Granér.
Hon exemplifierar med NATO-frågan, hon själv i ett större tecknarupprop, tagit ställning för nej-sidan i frågan.
– Vanligtvis är jag öppen i mina samhällsanalyser men just i denna säkerhetspolitiska fråga har jag tagit ställning. Jag tror ärligt inte att taggtråd, larm, fler poliser och ett medlemskap i NATO kommer att ge oss en ökad säkerhet. Det är ett smalt säkerhetsbegrepp. Kanske är det bättre att ge nio-åriga barn en meningsfull fritid så att de lyckas i skolan och inte vänder sig till högerextrema miljöer, för att ge ett exempel.
Genomgående under samtalet med Sara Granér är att en mycket reflekterande och tänkande person hittat sitt sätt att berätta om en komplex verklighet. Ursprungligen i tecknad form med slagkraftiga rubriker men där hennes samtidsfunderingar med tiden klivit ut i den tredimensionella världen i form av gips och keramiska gestalter av hennes djurlika motiv, men också i form av hockeyspelare. Och då talar vi om många hockeyspelare med gristrynen och stora hundöron.
– Jag satte upp föreställningen "En idiot bland andra" på Malmö dockteater där jag letade efter en allmänmänsklig och vardaglig händelse många kan relatera till. Därför blev det hockeyspelare och hockeyspel. Jag tänker åter på det allmänmänskliga – att vi faktiskt inte kan "spela" någon annans spel utan måste följa vår egen väg i livet och passa över till andra. Och inte minst extra kul att presentera mina hockeyspelare i en hockeystad som Luleå. Jag hoppas främst att bjuda på många känslor – skratt och allvar i fin symbios, säger Sara Granér.