Till "Barbielåten" släpper Älva From Jonsson och Jonna Kristiansen loss. "Jag har sett dem växa, ta plats och ge andra plats", säger Sara Lockby, danslärare.
Det kramas. Och det kramas, inte bara en och en, utan i grupp. Omtänksamheten och hjärtligheten lyser starkt när en av grupperna i länet för "Dans för hälsa" möts denna måndagskväll i Piteå. Vi talar om dansgrupper långt från krav och perfektion – istället en plats där man via rörelseglädje söker nå fram till känslor och erfarenheter som ligger likt djupa trauman med syfte att läka. Inte minst att ingå i ett tryggt sammanhang, utan krav eller press.
– Vårt syfte är att skapa rum för det positiva i livet. Allt negativt lämnas utanför. Det är jag tydlig med. Våra möten är en frizon, oberoende mående under dagen, där gemenskapen och livets positiva sidor betonas, säger Sara Lockby, danslärare.
För att förtydliga: "Dans för hälsa" vänder sig alltså inte till dem som endast vill utvecklas inom danskonsten. Här är urvalskriterierna något annat – nämligen att via rörelseglädje nå unga som inte mår bra.
– Jag har en vän i livet. När hon inte var i skolan gick inte jag dit, säger Älva From Jonsson.
Älva From Jonssons berättelse är hjärtskärande. Från 4:an på mellanstadiet, tills hon gick ut nian på högstadiet var mobbing vardag. Hon har varit inlagd inom den psykiatriska slutenvården och har idag diagnosen posttraumatiskt stressymtom. Idag äter hon mediciner för sin ångest, oro och stress och har regelbunden kontakt med psykiatrin där hon går i terapi.
– Jag drabbas av gråtattacker, rodnar och darrar i hela kroppen. Jag har haft ett antal återfall, men kan hyfsat hålla det i schack med medicin, säger hon.
Hon beskriver en tillvaro där ensamheten är stor. Hon har som sagts en vän sedan barnsben där dansen varit och inte minst blivit hennes andrum.
– Idag dansar jag i två dansgrupper. I den ena är det krav på föreställningar men i gruppen "Dans för hälsa" handlar det bara om att vara sig själv, utan krav. Det är underbart, säger Älva From Jonsson.
""Dans för hälsa" har blivit min familj", säger Jonna Kristiansen (i mitten på bilden). Hon har tidigare testat balett och streetdance, men hittat hem i en dansgrupp där alla deltagare bär på tunga erfarenheter.
Jonna Kristiansen har en liknande bakgrund. Hon var mobbad hela mellanstadiet, men bytte skola när hon började högstadiet och har än inte behövt läggas in för sin oro, ångest och depression "även om det varit nära".
– Jag har alltid känt att jag varit annorlunda – full av energi och svårt att hantera mitt temperament men det var först när jag fick min ADHD- diagnos som det blev lite bättre. Idag äter jag medicin och har kontakt med BUP (Barn och ungdomspsykiatrin), men jag är introvert och ensam. "Dans för hälsa" är min gemenskap. Här får jag vara mig själv, säger hon.
Och dansläraren Sara Lockby, som följt både Älva och Jonna, har sett två unga tjejer som plötsligt öppnat sig, tagit plats och inte minst ger plats till andra.
– De är så fina på att ta hand om varandra. Det är vackert att få vara del av, säger Sara Lockby.