– Vi ville skapa en brygga mellan samtida hbtq-personer och den gueera historien. Inte minst att utöka det queera nätverket i de fem nordligaste regionerna i Sverige, säger Sara Lindquist, initiativtagare till projektet och curator för utställningen på Norrbottens museum.
Projektet, som drivs av Lesbisk makt, har pågått i fyra år och vilar på tre ben. Förutom en historisk och samtida research, har de rest runt med ett lesbiskt museum och drivit ett konstnärligt mentorprogram för unga i de fem norra länen.
– I mentorprogrammet har unga queers kunnat utveckla sitt konstnärskap samtidigt som det skett ett generationsutbyte. Utställningen har förvisso varit ett mål att fokusera på i den konstnärliga processen, men det stora målet har varit att låta unga träffa äldre som delar samma erfarenheter, säger Lidia Svensson, projektledare.
Sara Lindquist menar att ett viktigt syfte har varit att demokratisera institutionernas historieskrivning.
– Vi finns inte med i historieskrivningen. Så är det och eftersom vanligtvis bevisbördan vilar tungt på dem som avviker från normen, så har vi faktiskt tillåtit oss att själva att tolka arkivmaterial utifrån vår verklighet, inte minst som inspiration.
Rasmus Gabrielsson Eriksson är en av deltagarna i mentorsprogrammet och deltar med videoverket "Jordgubbsodlarinnan" som är en hyllning till hans farmor.
– Jag gick skogsbrukslinjen i Burträsk där jag blev uppfiskad i mitt dåvarande queera sammanhang. Då tändes också lokalpatrioten i mig och jag flyttade till Överkalix, säger han.
Textilkonstnären Ida Isak Westerberg, ursprungligen från Sunderbyn, tillhör en av dem som varit mentorer i projektet.
– Jag vet hur otroligt viktigt det är med queera platser och sammanhang. Själv hade jag inte möjligheten att utforska min sexualitet i tonåren. Jag visst inte ens om att Tove Jansson och Karin Boye var lesbiska.
Därför blev det 12 år i södra Sverige innan flytten tillbaka till Norrbotten. Ida Isak Westerberg deltar också i utställningen med verket "Det forsar", en slitrya på pläd.
– Mitt verk är dedikerat till älvarna i norr. Den kraft som forsar fram och inte minst att människan försökt att tämja forsarna, liksom alla avvikelser från normen. Men det går inte.
Och curatorn Tove Pils fyller i:
– I utställningen vill vi visa på det myller av berättelser och konstnärliga processer som pågår. Alla verk behövde inte vara klara. Dessutom ville vi skapa ett rum för både gemenskap och ensamhet. Därför finns tält att krypa in i för den som vill vara ensam och sittgrupper för de som vill umgås. Det handlar främst om en plats där besökarna kan ta både sin konstnärliga process och identitet på allvar.