"Det fanns en stark utbredd amatörteater i Bollnäs där jag växte upp. Det har varit oerhört avgörande för mig", säger Jonas Hellman-Driessen.
Döden är mycket närvarande denna morgon. Jonas Hellman Driessens pappa har nyligen gått bort vilket inte bara innebär en massa administration, utan inte minst väckt tankar på hans egen dödlighet. Dessutom har han fått ringa upp äldre halvsyskon han egentligen aldrig haft någon relation till.
– Jag talade med min storebror på telefon för att tala om bouppteckningen. Vi hade inte talats vid på 35 år, men det gick bra, Han är mycket trevlig, ler han.
Sorgen att förlora en förälder, menar han, drabbar på högst oväntade sätt.
– Det är konstigt, märkligt att han inte finns mer, säger han.
Jonas Hellman-Driessen jobbade åtta år på Stockholms stadsteater under teaterns guldår. "Jag lärde mig mycket, men till priset av att jobba sex dagar i veckan. Det var repetitioner på förmiddagarna och så spelade vi kvällstid".
Det var också hans pappas amatörteaterintresse som ledde in Jonas Hellman Driessen på sitt framtida yrkesval. Uppvuxen i Bollnäs, Hälsingland, med en stark och livskraftig amatörteaterscen visste han tidigt att det var skådespeleri han ville ägna sig åt, inte minst efter att en lärare på gymnasiet uppmuntrade honom.
– Då stod det och vägde mellan att satsa på musiken eller teatern, men jag ångrar inte mitt yrkesval. Musiken har blivit min hobby. Det är bara roligt och lustfyllt. När jag spelar trummor finns ingen press alls.
Jonas Hellman-Driessen har under hela sitt vuxna liv arbetat med teater. "Jag har jobbat för ett mål och det innebär att jag inte rest lika mycket som jag kanske skulle önskat. Men jag ångrar mig inte", säger han.
Efter sin utbildning på scenskolan i Göteborg flyttade han till Stockholm där han under åtta år jobbade på Stockholms stadsteater och där han också mötte sin fru.
– Det var under Benny Fredrikssons tid, teaterns guldår. Jag lärde mig otroligt mycket, men till priset av att jobba mycket. Vi repeterade dagtid och spelade pjäser på kvällarna sex dagar i veckan. Jag kunde vara engagerad i tre olika föreställningar samtidigt.
"Det var mycket hierarkiskt på Stockholms stadsteater där man byggde repertoarer runt stjärnor. Här på Norrbottensteatern jobbar vi kollektivt och kan påverka arbetsplatsen", säger Jonas Hellman-Driessen.
Men när parets son Elis bara var nio månader drabbades hans fru av cancer, vilket fick paret att vända blicken till hans hustrus barndomsstad Luleå.
– Jag kände till Norrbottensteatern efter min praktikperiod och hörde av mig på vinst och förlust. Jag hade tur. En av de fast anställda skulle göra annat och jag fick ett ettårskontrakt. Vi flyttade upp för att testa.
Tjeckovdramat "Onkel Vanja" utspelar sig i ett framtida ökenlandskap, inte i Ryssland i slutet på 1800-talet, i regissören Stefan Metz och scenografen och kostymören Alejandro Tarragüel Rubio tolkning.
Ett år senare erbjöds han fast anställning på Norrbottensteatern och då bestämde sig familjen för att deras framtid fanns i Luleå. Det är åtta år sedan.
– Med risk för att använda ett utnött ord, men vi har fått en helt annan livskvalitet här. Allt utbud som lockade i Stockholm finns också här, även om det är i mindre skala. Inte minst mycket enklare liv när man har små barn och jag tycker mycket om Norrbottensteatern, säger han.
Skillnaden mellan Stockholms stadsteater, som var mycket hierarkiskt uppbyggd runt ett antal stjärnor, bygger arbetet på Norrbottensteatern på kollektivet.
– Här finns ingen stjärnkult eller favorisering. Dessutom finns möjlighet att påverka arbetsplatsen. Jag trivs jättebra.
"Jag trivs jättebra i Luleå och med arbetet på Norrbottensteatern. Det är en musikalisk ensemble som ger mig möjlighet att få spela trummor ibland. Det är kul", säger han.
Och nu väntar alltså rollen som Vanja, i regi av Stefan Metz, som tillsammans med scenografen och kostymören Alejandro Tarragüel Rubio, byggt upp ett framtida ökenlandskap där pjäsen utspelar sig.
– Det är otroligt roligt att arbeta tillsammans med Stefan Metz. Hans regi är annorlunda. Plötsligt sitter bara allt på något magiskt sätt under hans ledning.
"Jag har själv aldrig haft någon livskris, men det genomgår min rollkaraktär Vanja", säger Jonas Hellman-Driessen inför premiären av "Onkel Vanja".
"Onkel Vanja" beskrev Tjeckov själv som en komedi i fyra akter, ock visst finns humorn, men inte på det traditionella sättet, menar Jonas Hellman Driessen.
– Pjäsen utspelar sig på ett gods där ett antal självupptagna människor lever, marinerade i sin egna livskriser. Vanja tror exempelvis att bara han får kvinnan han är förälskad och får ett erkännande för sitt slit kommer livet bli bra. Han kan inte se att det egentligen handlar om honom själv.
Jonas Hellman-Driessen stod på scen första gången när han var fem år. Nu förbereder han sig för rollen som Vanja i Tjeckovdramat "Onkel Vanja" på Norrbottensteatern.