– Det jag främst vänder mig emot är den polarisering som växt fram på konstscenen mellan traditionell konst och samtidskonst, där intellektualiserandet av konsten getts tolkningsföreträde, säger han.
Vad är konst? Ja, under många år är det en frågeställning som sysselsatt konstnären Bertil Sundstedt som under sin långa konstkarriär skrivit mycket om konst. Så när han ofrivilligt hamnade i karantän under coronapandemin började han läsa sina gamla alster och hittade återkommande teman som följt honom under åren. De tankarna har nu sammanställts i boken "Onyttans lov – Vanvördiga betraktelser", närmast tio essäer om konstens roll i vårt samhälle och under vilka premisser den verkar under.
– Jag menar att konst är känslans språk. Mediet ska bära sitt eget budskap. Det ska inte behövas en jättekatalog för att förklara för publiken vad de ska uppleva och upptäcka. Det finns ärligt mycket bättre medel för politisk aktivism än konst som egentligen handlar om det sensuella, obegripliga och magiska.
Bertil Sundstedt är mycket kritisk till att hantverket undervärderas till förmån för idén bakom verket.
– Jag menar att idé och hantverk ska gå hand i hand och då har traditionen en stor betydelse för vår förmåga att tolka konsten men också gå vidare. Den debatten saknar jag i dagens diskurs, säger han.
Mycket av hans resonemang bottnar i en djupare samhällskritik där han menar att ekonomiska värden och betydelsen av tillväxt överskuggar andra värden i livet.
– Idag när man söker anslag måste du argumentera för nyttan med din konstnärliga praktik. Det handlar om ekonomisk försvarbarhet när jag menar att konstnärens arbete bör liknas med en grundforskares där intresse och nyfikenhet leder en vidare. Du vet helt enkelt inte i förväg vad slutresultatet ska bli.
Polariseringen inom konstvärlden hävdar han har lett till en sned anslagsfördelning, där den idébaserade samtidskonsten är vinnare när pengar ska fördelas.
– Vi slåss om en liten kaka, så självklart blir det bekymmersamt, säger han.
Vilken roll skulle konsten ha i en utopisk värld?
– Framför allt borde man tillmäta konsten samma betydelse som språk. Vi lever i en bildvärld, översköljs av bilder som känslomässigt ska styra oss mot vissa beteenden, samtidigt som man drar ned på bildämnet i skolan. Det förstår jag inte. Slutligen måste vi ställa frågan om vi har råd att vara utan konst, musik och litteratur. Måste kapitaliseringen av konstvärlden fortsätta eller kan vi sjunga onyttans lov, ler Bertil Sundstedt.