Det var under en konsthantverksutbildning i Vittangi som Gunnel Tjäder för första gången stiftade bekantskap med det specifika allmogemåleriet från Tornedalen.
– Det var en ögonöppnare. Jag hade inte en aning om att det utvecklats en helt egen stil redan på 1700-talet i dåtidens Tornedalen, säger hon.
Men att hon skulle försörja sig som konsthantverkare med inriktning på allmogemåleri och textil var inte Gunnel Tjäders första yrkesval.
– Jag utbildade mig till sjuksköterska först och bodde i Luleå och jobbade i Boden innan jag flyttade tillbaka till Kiruna och började som handläggare på Invandrarverket. När vi fick sluta där fick jag möjlighet att gå konsthantverksutbildningen i Vittangi. Jag, som aldrig tänkt tanken att starta eget, drog igång mitt företag 1996. Sedan dess har jag arbetat som konsthantverkare på heltid och ångrar mig inte en sekund, säger hon.
Det tornedalska allmogemåleriet kännetecknas av stora geometriska mönster, som i takt med att tillgången på färg ökade, ändrade bottenfärgen på möbler från ockra till varmrött.
– Varmröda brudkistor var exempelvis vanliga i Tornedalen.
Med hjälp av ett stipendium har Gunnel Tjäder kunnat åka runt i länet för att dokumentera det gamla allmogemåleriet. Hon lyfter bland annat fram Gustaf Stråhlberg (1794-1858) från Överkalix som en otroligt skicklig och driven allmogemålare. Ett måleri hon själv inspirerats av i sina egna alster.
– Influenserna har annars kommit från många håll, inte bara från söder utan kanske speciellt från öster. Även Råneåälvdal har sin egen specifika stil med tulpanliknande mönster, säger hon.
Född och uppväxt i Kitkiöjoki i Tornedalen och Kiruna söker hon värna sina tornedalska rötter i sitt konstnärskap – inte minst som bärare av ett kulturarv.
– Måleriet använder jag mig också av i mina textila verk, inte minst motivbilder. Jag trycker på ull i så kallat screentryck i en teknik som kallas iristryck som jag sedan kombinerar med renskinn.
Iristryck, förklarar Gunnel Tjäder, är ett speciellt tryck som ger färgskiftningar. Och hon minns också med värme första gången hon provande textiltryck.
– Det var som trolleri, säger hon.
Precis som många konsthantverkare är jakten på bra material något hon lyfter fram. En leverantör kan plötsligt sluta tillverka det ulltyg hon behöver och så börjar letandet igen.
– Det är inte så många som håller på med ulltryck, så det är förståeligt att efterfrågan inte är stor. Jag är en liten beställare.
Vid Kurirens besök har hon just avslutat ett större projekt – nämligen att tillverka ridån till det nya kulturhuset i Kiruna. Ridån som är 19 meter bred och sju meter hög berättar om norrsken med tryck och applikationer. En skiss hon jobbat med länge och kan nu snart uppleva det färdiga resultatet.
– Jag hittar min inspiration i det arktiska landskapet, naturen runt om Kiruna och gamla möbler med det tornedalska måleriet. Däremot behöver jag utmaningar som triggar mitt idéarbete. Egentligen har jag alltid för många idéer som jag inte hinner med, säger hon.
Under sommaren ska hon dessutom färdigställa ett större projekt tillsammans med Katarina Spik Skum inom ramen för Formstarkt Norrbotten. Ett projekt som syftar till att koppla ihop länets konsthantverkare med besöksnäringen.
– Vi ska bland annat utsmycka ett konferensrum till Lapland Guesthouse i Kangos. Jag lovar. Det kommer att bli tufft att stå och göra textiltryck när det är 30 grader varmt utomhus, säger Gunnel Tjäder.