– Jag var här och dansade i Korpilombolo kyrka för tre år sedan tillsammans med kören Vox Pacis, Fredens röst som leds av Gunilla Nordlund. Då frågade systrarna Nylund om jag kunde komma tillbaka. Här är jag, säger Virpi Pahkinen.
Flerfaldigt prisbelönta koreografen Virpi Pahkinen har turnerat med sina verk till 133 städer, i 48 länder på sex kontinenter. Som koreograf och dansare har hon uppträtt på såväl biblioteket i Alexandria som på Nobelfesten i Stockholms stadshus. Under sin långa karriär har hon samarbetat med koreografer och dansare över hela världen samt samarbetat aktörer från konstens olika fält, bland andra regissören och dramatikern Ingemar Bergman och klarinettisten Martin Fröst.
– Jag medverkade i sex av Ingemar Bergmans uppsättningar på Dramaten. Det var underbart – en konstnärlig skattkista, säger hon.
Men allt började under uppväxten i Jyväskylä, i centrala Finland, där hon åkte konståkning på en närliggande sjö under kalla nätter under fullmånen.
– Det var ett magiskt landskap där jag verkligen kände mig som en del av kosmos. Så man kan säga att min första dans var isdans, säger hon.
Den moderna dansen kom hon först i kontakt i 15-års åldern.
– Utbudet var inte så stort i Jyväskylä och jag hade faktiskt tänkt att bli pianolärare först. Jag studerade klassiskt piano på Konservatoriet i Helsingfors men kände mig lite för fastlåst. Dansen var kreativare, mitt uttryck, säger hon.
Det var en danslärare som uppmuntrade henne att söka till Danshögskolan i Stockholm där hon började studera till koreograf. Resten är som man säger historia. I dag är Virpi Pahkinen en av Skandinaviens mest framgångsrika solodansare. En dansmystiker som skapat sitt eget universum med en unik rörelsevokabulär som liknats såväl vid ett smidigt kattdjur som en skorpion redo att hugga. Själv säger hon sig vilja bjuda på en resa.
– Det kan upplevas som att vi är ensamma i vår existens, men det slutar vara skrämmande när man inser att man är en del av universum. Upplevelsen av ett dansverk tolkas alltid genom publikens egna referenser. Men konst behöver inte endast vara baserad på igenkännande utan kan också innebära främmande element som ger nya perspektiv i tillvaron. All min dans har en andlig dimension där jag hoppas fånga publikens egna existentiella frågor.
– Dans är min poetiska tråd, där jag söker meningarna bortom orden, egentligen ett eget alfabet. Därför har jag också denna frisyr. Jag är dansens tjänarinna, då kan man inte gömma sig bakom sin privata pannlugg, säger Virpi Pahkinen.