Morsekodens internationella nödsignal SOS är central i Victoria Anderssons utställning. I animationen "Tiden lider" visas en klocka formad av den allmänna bokstavsbeskrivningen för SOS, tre punkter och tre streck, som upprepas. I hörlurarna, som ingår i verket, hörs ljudet för SOS som nödsignal.
– Detta är min tolkning av världen nu och SOS pågår hela tiden, säger Victoria Andersson.
Hon bor och arbetar sedan 18 år i Luleå. Är utbildad på HDK-Valand, Högskolan för konst och design i Göteborg och har ställt ut runt om i Sverige och internationellt.
– När jag gick på förberedande konstskolor fick jag höra att måleriet var dött och att det var installationer som gällde. Jag blev vilsen och då kändes det bra med textil även om lärarna tyckte det var mindre statusmässigt, säger Victoria Andersson som broderar sina bilder.
– Materialet stod mig nära rent fysiskt. Jag kände att jag kunde vara länge i en och samma process i ett slags meditativt tillstånd.
En stor förebild är internationellt hyllade Britta Marakatt-Labba från Övre Soppero som skildrar samernas kultur och liv.
– Hon har jobbat konsekvent med sin broderade bildvärld och sitt uttryck och valt sin egen väg.
Jag träffar Victoria Andersson i Umeå konsthall några dagar före vernissagen av "Tiden lider" som visas 12 september – 10 januari 2021. Hon berättar att platsen i hennes konstnärsskap är Kiruna.
– Där växte jag upp och där har naturen, klimatet och miljön format mig. Men flytten och förändringarna av staden är sorglig. Numer är Kiruna en märklig stad.
Hon har alltid haft ett stort naturintresse och i hennes konst finns många tankar kring vad som sker med den.
– Det finns endast 0,5% urskog i Sverige, en minimal del och vi har själva konstruerat hela industrin. Vi äter på naturen. Produktion och konsumtion måste bromsas in och vi måste se andra värden i vad vi ska göra. Kanske blir det något gott av coronapandemin som bidragit till att vi alla behövt tänka nytt.
Flertalet av verken i utställningen är skapade under 2020. I de broderade bilderna möts minnen, erfarenheter, och existentiella frågor som öppnar upp för egna tankar och reflektioner.
– Det brinner i knutarna på mycket inte minst när det gäller miljö och klimat, konstaterar Victoria Andersson.
Under många år har koloriten i hennes bilder begränsats till svart, vitt och rött. Men i utställningens två nyskapade bildserier, "Xenos 1-9" samt "Untitled 1-8" tar färgen plats.
– Jag har haft svårt med färg, men allt är inte nattsvart. Jag tror man måste vara optimist, stanna upp och begrunda, för att vi tillsammans ska klara av problemen i den turbulenta situation vi befinner oss i.