Efter avslutade studier på Konstfack i Stockholm flyttade hon tillbaka till Malmberget efter erbjudande om att ingå i Tuoddargruppen.
– De flesta var 20 år äldre än mig. Konstnärsgruppen behövde nytt blod och sedan dess har jag levt som yrkeskonstnär, säger Eva Hagström.
Idag bor hon sedan många år i Siknäs, den plats hon tillbringat många somrar under sin uppväxt i sina föräldrars sommarstuga. Nu är den utbyggd med plats för både ateljé, en butik och flera vävstolar.
– Jag vet ärligt inte hur många vävstolar jag har, men det är många, ler hon.
Det textila hantverket lärde hon sig redan som barn. Hennes farmor vävde, hennes mamma sydde och stickade, hennes pappa gillade att snickra och hennes mormor var sömmerska och sydde till vänner och bekanta.
– Vi bodde i samma hus och hos mormor fanns alltid tyger, trådar, garner och knappar som jag pysslade med och farmors vävstol har jag övertagit, säger hon.
Men det var keramik hon först fastade för och tänkte bli keramiker.
– Men jag insåg snart att det var lättare att frakta textila verk.
En mycket viktig person i hennes liv är hennes fosterbror som flyttade till Eva Hagströms familj när hon var två år.
– Han var mycket intresserad av samisk slöjd vilket inspirerat mig. I en recension av min första utställning skrev till och med recensenten att jag lånat frisk från det samiska även om jag också hittat mycket inspiration i andra kulturers mönster, säger hon.
Idag arbetar hon med alla möjliga textila uttryck, produktutveckling, offentlig gestaltning, mosaik, metall och träprodukter. Inte minst hennes skärbrädor och grytunderlägg med fiskar har blivit en storsäljare genom åren. Skärbrädan utvecklade hon till Svensk Hemslöjd 1993 som sedan följts av en serie olika träprodukter som hon producerar med hjälp av en snickare.
– Mitt konstnärskap är mångsidigt. Var Märta Måås Fjetterström konstnär eller konsthantverkare? Jag menar att det är svårt att dra en tydlig gräns mellan konst och hantverk, säger hon.
Själv ser hon sig som konstnär där hon använder olika tekniker för sina specifika uttryck. I ateljén trängs personliga bildvävar med smycken, skisser, mängder av garn och vävstolar. Bland annat flera motiv där hennes pappa getts plats.
– Jag har alltid varit pappas flicka. Han uppmuntrade mig och menade att ingenting var omöjligt. Det är jag djupt tacksam över, säger hon.
Flera av bildvävarna speglar hennes uppväxt i Malmberget, där huset hon växte upp i numer endast finns bevarat i minnet.
– Huset låg på en mycket fin plats där gropen nu är, men malmen har samtidigt varit förutsättningen för platsens överlevnad. Jag har ärligt svårt för konstnärer, som inte har anknytning till platsen, som profiterar på den konstnärligt, säger hon.
I skuggan av coronapandemin har ett antal projekt dragits igång där bland annat Eva Hagström kunnat anlita en mentor – en kollega från Norge som jobbar textilt, väver och gett ut böcker.
– Hennes råd till mig var att gå upp i storlek men även att färga varpen innan jag börjar väva. Det har varit mycket utvecklande.
Har du någon gång ångrat ditt yrkesval?
– Aldrig. Mitt arbete ger mig bara glädje. Speciellt är jag tacksam för uppdragen jag fått från Svenska kyrkan. Den kyrkliga textilen håller mig med jobb. I höst ska jag bland annat väva två olika bårtäckesbårder till Kalix kyrka, säger Eva Hagström.