Svanberg och Boye tillhörde båda den vänsterradikala Clarté-gruppen i Uppsala på 1920-talet.
Själv hörde jag Svanberg berätta om Karin Boyes homosexualitet under en föreläsning i Uppsala i början av 60-talet. Den gråhårige lille mannen föreläste i universitetets största och då välfyllda sal. ”Men hon kunde även älska män, hon var förälskad i mig”, avslöjade Svanberg till åhörarnas förvåning. Plötsligen sänkte sig ett romantiskt skimmer över den grå vetenskapen.
Och han nämnde två dikter som Boye skrivit om deras relation. ”Mannen utan nåd”, som beskrev honom före förälskelsen:
Sin ärekära sårbarhet
som hinder han spränger i striden,
hänsynslös, när det gäller, och kall
för vissling, skratt och applåd.
Omänsklig tycks han.
Som nordan isar hans patos.
Han kämpar tankens skrämmande kamp,
mannen utan nåd.
Men när Karin Boye förälskat sig i Victor skrev hon en ny dikt, ”Till skuggan av en verklighet”.
Du är en av mina drömmar –
Väl om ingen väcker mig
Ett av mina vackra ljus,
Att ej mörker täcker mig.
Kära vackra händers värme…
Jag vill älska, inte svärma.
Livets mognad
orkar drömmen aldrig härma.
Båda dikterna står att läsa i Boyes samling ”Härdarna”.