– Men jag älskar mitt jobb. Slöjdande är en livsstil och mitt stora intresse, säger Gunhild Tjikkom, 2019 års Asa Kitok-stipendiat.
Vi möts i utställningshallen på Sameslöjdsstiftelsen, där Gunhild Tjikkom senare under dagen ska ha vernissage där hon visar upp det hon skapat tidigare samt helt nyproducerade alster.
– Jag har en helt nysydd kolt, men mössan är gammal. Det präglar min utställning, säger hon.
Slöjdat har hon förvisso alltid gjort. Hennes mamma var en mycket duktig hantverkare, så handlaget hade hon när hon 43 år gammal kom in på slöjdlinjen på Samernas utbildningscentrum.
– Jag hoppade högt. Eftersom min mamma är svensk trodde jag inte att skulle komma in, men det är bra att man luckrat upp förutsättningarna för att ta del av slöjdutbildningen, säger hon.
Efter den treåriga utbildningen jobbar hon uteslutande inom den Lulesamiska slöjdtraditionen – ett fält som inbjuder till traditionella uttrycksformer, men också nyskapande. Därför visar hon bland annat upp ett traditionellt lasso i skinn som hon tvinnat, skoband och väskor i olika material tillsammans med kuddar i granmönster som hon flätat ihop med sina fingrar och sytt ihop samt en skål med de samiska färgerna som är helt hennes egen design.
– Jag ville också visa upp min rotslöjd som en hommage till Asa Kitok. Hon var verkligen rotens mästare.
Fjolårets stipendium gav henne en andningspaus.
– Jag fick en bra inkomst och kunde sätta mig ned och sy utan att hela tiden arbeta mot beställningar. Jag hade ju sagt upp mig från mitt arbete på sjukhusets barnavdelning i Gällivare när jag började slöjdlinjen. Sedan dess har jag livnärt mig som slöjdare tillsammans med min man.
Hennes arbete går inte fort, många obetalda arbetstimmar ingår i varje verk hon säljer.
– Jag har aldrig mätt tidsåtgången. När jag sitter och lägger skoband måste jag ta många pauser. Skulle jag ta betalt för all arbetstid jag lägger ned skulle ett skoband bli dyrt. Men jag kan inte tänka på det och förövrigt slöjdar jag inte bara för mitt levebröd - jag gör ju mycket till mig själv, min familj och mina barnbarn, säger hon.
Någon gång har hon vaknat mitt i natten och insett vilket mönster hon ska börja med när hon kliver upp.
– Men annars handlar det om hårt arbete och erfarenhet när jag skapar mönster. Jag brukar tänka på Ingemar Stenmark. Han menade att han hade mer tur ju mer han tränade. Så är det för mig också, säger Gunhild Tjikkom.