– Jag hörde först av mig till Ájtte fjäll och samemuseum i Jokkmokk, som tackade nej. Nationalmuseum var inte intresserade och Norrbottensmuseum har inte ens svarat. Därför hörde jag av mig till Moderna Museet. Jag hade som krav att tavlan skulle rustas upp eftersom den är monterad på en spånplatta, säger Katarina Pirak Sikku, Lars Piraks dotter.
Oljemålningen är målad på plats i Parka, 25 kilometer sydväst om Kvikkjokk i väglöst land. Där hade Katarina Pirak Sikkus pappa sin kåta. Målningen berättar om en liten samisk familj med berget Goabdesbakte i bakgrunden, vilket betyder Trummeklippan, tillika ett heligt berg i Parka. Kvinnan på målningen bär en gierkkáv (vagga) och mannen i förgrunden fångar en ren.
Målningen har varit uppspänd i kåtans tak och har med tiden tagit mycket stryk. Katarina Pirak Sikku har tillsammans med sin man renoverat kåtan under två somrar med hjälp av kulturmiljöstöd, men eftersom målningen var monterad på spånplatta tog de beslutet att ta ned tavlan i Parka.
Men målningen bjöd på motstånd, berättar Katarina Pirak Sikku. Förutom att tavlan var mycket svår att få ut genom dörren på själva kåtan var vädrets makter emot dem. Två gånger försökte de frakta tavlan som hängande last med helikopter men tavlans storlek med en bas på fyra meter och en höjd på cirka två meter gjorde den snararast till ett segel under flygningen. När man sedan monterade vikter under målningen, höll helikoptern på att krascha.
Det fick bli skoter, men på grund av tavlans storlek välter både skoter och kälke i den hårda blåsten, inte bara en utan två gånger. Slutligen ställer sig Katarina Pirak Sikku på kälken som motvikt och "surfar" tillsammans med tavlan sju kilometer och når slutligen Jokkmokk.
Nu är målningen donerad till Moderna Museet och Katarina Pirak Sikku är mycket nöjd.
– Jag är förvisso partisk, men pappa försörjde sig som konstnär i 60 år. Han hade sin första utställning 1949 i Lillehammer, 17 år gammal och hade lärt sig att slöjda av den äldre generationen och tog även en Hermodskurs i måleri. Under 1950-talet tog pappa patent på det han kanske är mest känd för – saltripan i renhorn. Det mottogs inte väl i det samiska samhället och han blev till och med mordhotad i början av 1970-talet. Men det han främst ville gestalta var de berättelser han hörde som barn, säger Katarina Pirak Sikku.
Den samiska konstnären, skulptören och slöjdaren Lars Pirak avled den 2 oktober 2008.