Ja, inte för inte innehåller "Hovjuvelerarens barn – En berättelse om en släkt i skuggan av tre diktaturer" ett släktträd för läsaren att återkomma till när kulturjournalisten och utrikeskorrespondenten Gunnar Bolin gestaltar sin släkts levnadsöden.

I Småryd utanför Båstad står sommarvillan ännu kvar. Den som den ryske tsarens hovjuvelerare Vilhelm Bolin lät bygga 1903 och som blev en viktig samlingspunkt för släkten under de båda världskrigen. Det var också i den villan som Gunnar Bolin började rota runt i jakt på information om sin brokiga släkts i skuggan av 1900-talets stora politiska händelser  – en berättelse som tar läsaren från Ryssland till Österrike och Sverige.

– Diktaturen i Österrike är inte lika känd som Stalin och Hitler. Men det som idag går under namnet austrofascism påminner om en militärdiktatur som leddes av Engelbert Dollfuß och förekom i Österrike 1934-1938, säger Gunnar Bolin.

Mycket av hans berättelse kretsar kring hans far Gerhard och hans farmor Karin eller som han själv kallat henne Babi. Historier han funnit i brevväxlingar samt intervjuer med människor och lokalhistoriker i Österrike.

– Pappa skickades när han var 13 år till Wien för att bo med släktingarna Hilda och Hugo, där min pappa utsattes för misshandel förklädd till uppfostran. Det har förklarat min pappa en del, liksom att tvingades in i den tyska armén och hamnade i amerikanskt fångläger efter kriget, innan han hamnade i Sverige. Alla tyskar var ju inte nazister även om det överraskade mig att min farfar, som varit socialdemokratisk borgmästare, under kriget gick med i en nazistisk organisation för jurister. Han var dock inte med i partiet, utan denna organisering var troligen en kompromiss. Det gällde att överleva också, säger Gunnar Bolin.