I hennes slutarbete Grön el - fossilfri energi, vem betalar priset? bildar stygnen berättelser om övergrepp och exploateringar.
Det är en dröm som förverkligas för Helena Lagerqvist Kuoljok när hon nu tar examen i broderi på Sätergläntan, institutet för slöjd och hantverk. Och brodöser behövs, säger hon. För vem ska annars ta hand om alla kyrkotextilier och liknande? Just det exemplet ligger dock en bit bort från vad hon kommer att visa upp när hennes examensarbete ställs ut. I stället är Helena Lagerqvist Kuoljoks broderier tydligt ställningstagande. Hon berättar att en av uppgifterna under utbildningen var att göra en äng. Men hur hon än försökte, så ville sig inte de idylliska sommarängarna. I samma veva åkte hon och familjen till Björkliden för att spela golf. Det blev en kluven upplevelse, eftersom den i fjällvärlden belägna golfbanan är anlagd på renbetesmarker och malmtågen passerar dygnet runt. Så när ängsbilden på linneduken nu tar form innehåller den både fjällbjörkar och järnvägsräls, golfbana och kvanne.
– Jag hittade inget engagemang för bilden förrän den blev politisk. Jag ska brodera dit renar också, för att tydliggöra att vi, när vi spelar golf på kalfjället, är en del av kolonialismen. Är det verkligen nödvändigt att vi spelar golf där? Nä, jag tycker inte att vi ska förvalta våra fjäll så.
Helena Lagerqvist Kuoljok växte upp i sörmländska Hälleforsnäs. 2012 drog hennes rötter familjen till Jokkmokk.
– Jag gick skinn- och textillinjen på Samernas utbildningscentrum. Hantverk har alltid intresserat mig. Jag har stickat och tovat, men på Samernas ägnade jag mig för första gången åt det samiska hantverket som jag hade haft en längtan till.
2017 dog Helenas och maken Peters yngsta son. För att återfå glädje och kraft flyttade Helena till Umeå för en utbildning i design och klädsömnad vid universitetet. Hon fann dock en lockelse i broderi, så när hon hittade yrkesutbildningen på Sätergläntan slog hon in på en ny bana. Inför examen ligger en toile, som är ett slags förlaga, i vitt tyg med svarta broderier på bordet. Stygnen skapar fällda träd, vindkraftverk och dagbrott. På den färdiga mössan, som blir en matjuk från Gällivare, kommer Paulus Utsis återkommande ord i Gáttehis gáddi (Strandlös strand), ”deras behov har ingen gräns”, att broderas på den röda klädeskanten. Hela Helena Lagerqvist Kuoljoks examensarbete knyter an just till texten Gáttehis gáddi.
– Jag har minnen av hur vi tömde kåtaplatsen inför sista dämningen av Suorva och jag minns hur ledsen min mormor var. I sommar har vi fått vada i gyttja 35 meter ut till båten och skrovet slogs sönder mot stenar när vattennivån hastigt ändrades, berättar hon.
Hela sista versen av Gáttehis gáddi kommer att broderas på en kvinnokolt. På kolten kommer också ett foster att finnas, tillsammans med några av de grovt rasistiska tillmälen som samer fått och får ta emot.
– Jag vill belysa det här på ett sätt så att man förstår hur de här orden etsar sig in i en.
De exploateringar och de miljökatastrofer som Helena Lagerqvist Kuoljok skildrar i sina broderier får, säger hon, långtgående konsekvenser. Det samlade trycket på markerna innebär att färre får plats, vilket i sin tur betyder att människor exkluderas från Sápmi. Det finns, säger hon, hur mycket som helst att jobba vidare med. Hon har redan påbörjat nästa projekt, som handlar om patriarkala strukturer. Det rör sig mycket kring religion och hon har bland annat studerat Bror Hjorts altartavla i Jukkasjärvi kyrka.
– Jag har också följt med i vad som skett i Tysfjord, som är ett starkt laestadianskt fäste, men tänker även på alla övergrepp som sker inom katolska kyrkan, inom islam och på så många håll inom patriarkala strukturer. Överhuvudtaget är jag intresserad av strukturer. Och du får nog aldrig se ett broderi av mig som inte har ett budskap.
Fotnot: Examensutställningen på Sätergläntan i Dalarna har ställts in på grund av pandemin, men under tre dagar, den 11 - 13 december, visas broderierna på Sámi Duodji i Jokkmokk.