King Kong, Cheeta, Gordo, Herr Nilsson, Bubbles, Nicke Nyfiken, Abu, Nim, och allt vad de heter i en mer eller mindre västerländsk kontext. Apor utklädda i människokläder, djurförsöksapor, apor i rymden, i sagan, som heliga eller smutsiga djur, apan som människans förflutna och mer eller mindre vaga spegling. Jag är säker på att Axelsson inte gått fri från denna associationsflod vid romanens tillkomst.
Vilken sorts apa skildrar hon då? Måhända den dionysiska apan, den som härjar och beter sig bortom förnuftet men likväl förstår att ikläda sig roller, människoroller, och är i stånd att röka, dricka öl, skvallra, köra bil, ljuga, ha en fru, och så vidare. En apa som liknar oss, men ändå inte.
Det börjar med att en yngre kvinna, en författare, uppvaktas på sitt ensliga hotellrum av en väldigt påstridig apa. Lika mycket av svårigheter att värja sig som av en hemlig lockelse låter hon sig dras in i en tjattrande, hektisk, uppsluppen, dekadent och bitvis sorglig apvärld där själva livets hastighet liksom är större och där risken eller chansen att gå förlorad är påtaglig. Brad, Bosse, Frasse, Lasse, Baby heter några av aporna. Somliga burdust charmanta, andra skitstövlar. Det finns också en smått diabolisk chefredaktör på den Stora Tidningen, som kvinnan ömsom förbannar, ömsom sveper in i ett gyllene, idealiserande skimmer. Dagarna förflyter i ett självförtärande men skimrande töcken, tillvaron antänds i båda ändar – men brinner åtminstone.
Romanen är försedd med vissa tematiska hållplatser – där frågor om makt, kön, status, sexualitet etc. står i centrum – men har ganska litet av röd tråd eller linje. Det pågår saker i romanen, men det är ofta oklart varför eller mot vilken bakgrund. Saker blir hängande. Här finns dock, på ett ganska utstuderat sätt, gott om hyss, sabotage och brott mot såväl logik som kronologi. Nästan så att det väcks en trotsig motreaktion hos läsaren: ge mig någon, apa eller människa kan kvitta lika, som går till ett tråkigt jobb, som handlar mat på ett sunkigt Konsum, som betalar en elräkning och som somnar före 22.00. Efter allt detta larm och alla dessa apkonster kan endast det genuint lågmälda förmå bjuda över.