P.S Krøyer tillhörde de så kallade Skagenmålarna med en förskönad blick på världen, menar Elin Ruuth. "Jag undrar hur Marie Krøyer och Anna Ancher egentligen mådde under denna promenad på Skagens strand, målad av P.S Krøyer. Jag menar han var verkligen inte bra för Marie Krøyer som slutade måla 1910".
– Jag skrev maniskt – somnade skrivande halv fyra på morgonen och vaknande skrivande klockan åtta på morgonen. Det första utkastet var klart på en månad, säger hon.
Elin Ruuth har länge intresserat sig för tiden innan första världskriget och specifikt konstnärsmiljöerna. Hon har läst otaliga biografier och romaner – inte minst har det passionerade men också ambivalenta äktenskapet mellan John och Ester Bauer varit en stor inspirationskälla för huvudkaraktärerna i hennes bok "KONSTERNA".
– Jag har samlat och ruvat under många år. Och så plötsligt i januari fanns hela berättelsen klar i mitt huvud, säger hon.
Under en månads tid, efter en lång pandemi och en grå vinter, stannade Elin Ruuth inne i sin säng för att skriva om ljus, sommar och midsommarfirande. Inte minst en berättelse där människor faktiskt får träffa varandra.
– Det var en underbar fantasi att leva i, säger hon.
I romanens mitt finns Dagmar, en olycklig och handlingsförlamad konstnär på 1910-talet, som saknar sitt liv i Stockholm. Tillsammans med sin man Vilhelm bor hon i en avkrok i Småland. Här finns också en katt och en hund. Vilhelm försörjer sig främst som illustratör och lever inte sin dröm som konstnär. Boken är uppdelad i två akter, närmast som en pjäs, med ett ganska stort persongalleri på 14-15 roller.
– Jag bar tidigare på en tanke att skriva en bredare roman med utblickar från Paris, Stockholm och landsbygden, men kom aldrig loss. Därför skapade jag en förtätning i tid och rum där andra delen av romanen utspelar sig en midsommarafton där Ester och Vilhelm bjudit in konstnärsvänner och gamla älskare till en fest.
Mycket av berättelsen speglar de olika utfall som konststuderade kvinnor från dåtidens fruntimmersavdelning på avdelningen för fria konster mötte efter sina studier, men också hur det är att leva och verka i periferin som kreativ människa.
– Jag tänker bland annat på Karin Larsson som under lång tid beskrivits som förtryckt, men senare diskussioner har lyft att hon kanske var lycklig och nöjd med att skapa ett konstnärligt hem och ta hand om barnen där i Dalarna. Jag menar, konsten pågår hela tiden.
Under en månads tid satt Elin Ruuth i sin säng hemma i Sala och skrev maniskt. I dagarna kommer hennes roman "KONSTERNA" ut som utspelar sig i konstnärskretsar i början på 1900-talet.
Att leva i det förgångna och drömma om ett annat liv med en annan människa är Dagmars livsluft, medan karaktären Gerti lever sin konstnärsdröm i Paris som ensamstående och välbeställd kvinna.
– De kvinnorna har också funnits men det är lätt att betrakta historien genom de kuvade, säger Elin Ruuth.
Samtidigt är det kvinnorna som snyter barnen och skalar potatis medan männen försvinner för att måla och komma tillbaka redigt berusade.
– Barnen kan ses som fångvaktare som inte nödvändigtvis ser det som något positivt att mamma försvinner in i ateljén för att måla, men även barnen är förtryckta. Det finns ett bokstavligt och symboliskt släktskap mellan barnen och kvinnorna eftersom de är utelämnade till den patriarkala strukturen. Men man får inte glömma att kvinnor historiskt både stöttats och krossats inom äktenskapet. Samtidigt har jag funderat mycket över hur P.S. Krøyers kvinnor på stranden egentligen mår.
Den förskönande blicken på världen och de nationalromantiska målningar som skapades av många av de konstnärer som var verksamma i Norden i början på 1900-talet intresserar Elin Ruuth på ett djupare plan.
– Hur långt kan man gå i förskönandet av tillvaron? Det handlar trots allt om en tid när klassklyftorna var oerhörda samtidigt som Europa var öppet för de människor som hade möjlighet att resa. Det förändrades efter första världskriget. Något som aldrig läkt blev fruktansvärt trasigt i Europa, säger Elin Ruuth.