Dan Swärd har varit konstnärlig ledare för teater Scratch i 35 år. Nu sluter han cirkeln med att koppla ihop det opolitiska engagemanget från 7-aprilrörelsen till dagens dystra befolkningssiffror i Norrbotten.
– Ärligt, det är ingen sorg. Det var dags, säger han.
Torsdag den 1 september är det premiär på den sista teaterföreställningen i teater Scratch regi. Sedan säger Dan Swärd adjö till publiken i tre berättarföreställningar, där han så att säga, knyter ihop säcken. Nu står nämligen åter in- och utflyttning från Norrbotten i fokus.
För allt började som en politisk protest mot 1970-talets utflyttningspolitik från norr till söder och den historiska 7-aprilrörelsen – en opolitisk rörelse som enade över partigränser och där bilburen ungdom till grupp 8 ställde sig bakom samma paroll – "Vi flytt int". Eller för att tala klarspråk, en proteströrelse med krav på att alla de naturtillgångar som exploateras i länet också skulle komma Norrbotten till del i form av jobb och möjlighet att stanna på sin hemort.
– Vi gjorde också en hel del gatuteater i ämnet, säger Dan Swärd.
Och det var början på resan som i dagarna går mot sitt slut. Det är 40 år sedan amatörteatergruppen Scratch hade premiär på föreställningen "Korv och kultur" i Örnäsets aula. Fem år senare, den 1 september 1987, bildades den professionella teatergruppen Scratch. Och resten är vad man kan kalla historia.
– Då var AMS den största bidragsgivaren till kultur. Det var inga problem att anställa 25 skådespelare med en månadslön när vi satte upp "En midsommarnattsdröm" på Gültzauudden sommaren 1988. Idag är många fria kulturarbetare egna företagare, vilket gör att man inte har råd med lokalkostnader. För teater Scratch var det coronapandemin som blev spiken i kistan, säger Dan Swärd.
I slutet av 1990-talet var det cirka åtta personer som jobbade med Scratch. De senaste åren Dan Swärd och en till två skådespelare på projektbasis.
– Jag menar, när vi startade Scratch kunde vi via AMS bygga upp vår verksamhet. En 22-åring som vill starta en fri teatergrupp idag har mycket större uppförsbacke, inte minst att etablera sig på inga pengar. När vi satte upp Bill och Bolla av Gunilla Bergström kunde vi spela 120 barnföreställningar. Idag får man vara glad för 20 föreställningar. Därför har teater Scratch i stor utsträckning jobbat med företag för att få finansiering de senare åren.
På 63 år har det bara blivit 264 nya norrbottningar. En siffra som grävde ett hål i hjärtat för skådespelaren och konstnärliga ledaren Dan Swärd för teater Scratch - fakta han nu omvandlat till teater.
Berättarföreställningen "Gamla och nya norrbottningar" knyter, som sagts, an till in- och utflyttningen från Norrbotten.
– Jag är en nörd och har suttit i otaliga konferenser om Norrbotten och dess framtid, men för några år sedan, när jag var med om ett jättebra seminarium, levererades fakta som fullständigt krossade mitt hjärta.
De faktauppgifter Dan Swärd hänvisar till är att befolkningsökningen i Norrbotten bara blivit 264 personer under 63 år och inte minst att unga kvinnor flyttar, för att troligen aldrig återvända till länet.
– Jag som slagits för möjligheten att stanna i länet. Det var en sorg att inse – ingen direkt utveckling.
Och det är temat för Dan Swärds tack och adjö-föreställning på Lillan – en berättelse om då och nu – inte minst eftersom han själv är sambo med en ukrainsk läkare.
– Irina kom som arbetskraftsinvandrare för 15 år sedan och valde mellan Östersund och Luleå. Hon valde Sunderby Sjukhus eftersom det såg ut som ett fint sjukhus. Dessutom bar hon inte på några värderingar om norra Sverige. Jag ger inga svar i min föreställning på hur Norrbotten ska kunna rekrytera all arbetskraft som behövs i framtiden, men efter kriget 1948 åkte man ned till Italien för att locka arbetskraft till industrin. Idag behöver industrin också rekrytera arbetskraft, säger Dan Swärd.