– Jag känner Daniel och har tagit del av hans tankar om föräldraskap under många år, säger producenten Lena Callne.
Riksspelman Daniel Wikslund ville bli pappa, men samtidigt inte kompromissa med sin livsstil som turnerande artist. Dessutom har han landat i insikten att föräldraskap inom en romantisk parrelation är en alltför skör grund för honom som pappa. Dessa insikter fick honom att beslutet att skicka ett brev till det gifta paret Katharina Koch-Hartke och Johanna Henrich med frågan: "Vill ni bli mammor till mitt barn?".
– Jag kommer aldrig att bli en traditionell pappa som alltid är på plats. Dessutom är jag inte alltför intresserad av småbarnsåren, berättar han.
Det var vännen Lena Callne som uppmuntrade honom att skicka brevet.
– Daniel ville att jag som bollplank och vän skulle läsa brevet innan han skickade det. Det var ett fint brev och efter att jag läst det kunde jag inte se att Johanna och Katharina skulle bli sårade eller kränkta; möjligtvis skulle de tycka han var knäpp eller också så skulle hans fråga så ett frö, säger hon.
Mindre än ett år senare är Mikko född och Lena Callne har följt de tre föräldrarnas resa från graviditetens början till Mikkos första besök, två månader gammal, hos sin pappa i Tjautjasjaure.
– Det är som vän till Daniel jag följt processen och den överenskommelse som trion har, det vill säga att mammorna har huvudansvaret nu när Mikko är riktigt liten. Och det är verkligen en ynnest att alla tre varit öppna och velat dela med sig av sina livsval och ett föräldraskap som nog kan ses som okonventionellt. Jag vill betona att jag aldrig gjort dokumentärfilmen om jag inte känt att barnets bästa är i fokus, säger hon.
Enligt Lena Callne hade Katharina och Johanna funderat på att skaffa barn men tidigare avskrivit tanken, bland annat för att de inte ville använda sig av en anonym spermadonator.
– De säger i dokumentären att de tycker det är fint att kunna erbjuda sitt barn flera världar. De själva har naturen och hundar i Miekojärvi, Överkalix och Daniels liv kommer att innebära musik och kultur, med Tjautjasjaure som bas. Mikko är ett älskat, tryggt och efterlängtat barn.
Hon hoppas att dokumentären "Drömmammor sökes" ska bredda perspektivet och synen på föräldraskap.
– Något facit på hur relationen mellan barn och föräldrar kommer att utvecklas finns aldrig, oberoende familjekonstellation. Vissa kommer att bli provocerade och tycka att Daniel är egoistisk eftersom han är öppen med att småbarnstiden inte är hans grej, men jag hoppas att man stannar upp och tänker ett varv till. Men visst är det en berättelse som väcker tankar och känslor. En brännpunkt för mig personligen i vår vänskap har varit Daniels beslut att lämna sin förstfödde son i Mexico efter skilsmässan från mamman och bara träffa honom en gång per år. Det har varit laddat, säger hon.
I dokumentären får tittaren också träffa Daniels vuxna son Emilio på länk från Mexico där han delar med sig av sina erfarenheter – en känslomässig generositet som berörde Lena Callne djupt.
Förutom berättelsen om Daniel, Katharina, Johanna och Mikko finns en parallell historia i "Drömmammor sökes".
– Dokumentären berättas både på svenska och meänkieli. Både jag och Daniel delar ett gemensamt kulturarv – vi fick aldrig lära oss meänkieli, så språket är också betydelsebärande, säger Lena Callne.
Fotnot: Dokumentären "Drömmammor sökes" visas på SVT den 26 maj och släpps några dagar innan på SVT Play.