Det bubblar och sjuder kring lulesamisk kultur på svensk sida.
Den mest synliga av de lulesamiska kulturarbetarna och artisterna på senare år är nog Maxida Märak. Men också på andra håll inom lulesamiskt område rör det på sig. Nyligen fick språkarbetaren och författaren Karin Tuolja det prestigefyllda Gollegiella-priset, som hon tog emot vid en ceremoni i Oslo. Operasångaren och ljudkonstnären Anders Rimpi, bosatt i Göteborg men med rötterna i Ålloluokta ett par mil från Porjus, har nyligen sjungit in både julsånger och klassiskt på lulesamiska. Flera jojkskivor har getts ut på senare år, av bland annat för tidigt bortgångne John Kuoljok och hans yngre släkting Ante. Konstnären Katarina Pirak Sikku har nominerats till DN:s kulturpris. Icke att förglömma är gruppen Jarŋŋa, som gett ut sånger och jojk, även om det börjar bli några år sedan. Plus alla de som knegar på i det tysta.
En ständigt aktuell veteran i sammanhanget är 90-årige Apmut Ivar Kuoljok. Som jojkare har han varit med länge, till exempel då han framträdde i TV-programmet "Här är ditt liv" den gången Birgit Cullberg var gäst. Cullberg hade varit hos familjen Kuoljok för att studera deras rörelser inför arbetet med föreställningen "Månrenen". Jojken Apmut Ivar framförde i TV byggde på en av de dikter han skrivit. Och det är just dikterna som nu är aktuella. För under Jokkmokks vintermarknad släpper Apmut Ivar Kuoljok sin femte bok på tolv år. Tidigare har han skrivit självbiografiska böcker om sitt liv som renskötare, och böcker mer riktade till barn på lulesamiska. Nu kommer alltså diktsamlingen "Apmut - Ájádusa dållågatten" utgiven på Ord och Visor förlag.
– Jag började skriva när jag trappade ner på renskötselarbetet. Det råkade sammanfalla med att min hustru Sonja skaffade dator. Men när det gäller dikterna, så har jag aldrig satt mig ner i syftet att skriva dem. De har kommit upp i huvudet, som en direktkänsla, säger Apmut Ivar.
Många av dikterna är på både svenska och lulesamiska. Andra är bara på lulesamiska.
– De handlar om naturen och renskötseln, och ibland om kärlek. En del av dem går helt enkelt inte att få till på svenska.
En annan release på Jokkmokks vintermarknad står artisten Elin Teilus för. Elin är bosatt norr om Göteborg, men har rötterna i Udtja sameby, som har sina marker söder om Jåhkmåhkke. Hon sjunger, jojkar och spelar barnteater. Med åren har det blivit allt viktigare för henne att åka hem, särskilt efter det avgörande året 2010. Då lämnade hennes farmor jordelivet. När aska skulle sättas ut hemma i Udtja gick Elin ut på udden i Udtjajávrre, lade sin händer på marken och jojken kom. Sångerna och jojkarna på hennes debutskiva ”Iellimij –To Life” är inspirerade av människorna och markerna i Udtja.
– Skivan är en hyllning till den platsen. Det finns också naturljud därifrån på den. Från källan, vinden och när pappa går på myren i sina stövlar.
Texterna är på svenska och lulesamiska, det borttappade modersmålet som Elin håller på att lära sig. Hon är mycket nöjd med skivan och konstaterar att hon samarbetar med briljanta musiker och producenter. Hennes ledord under produktionen har varit ”filmiskt”.
– Jag förmedlar nära berättelser, men i ett stort musikaliskt landskap. I en låt, som är nio minuter lång, hör vi en röst från en man av xhosa-folket i Sydafrika sjunga till min jojk. Det är ett sätt att binda ihop olika urfolk och platser i världen, säger hon.