Journalisten och författaren Alexandra Sundqvist, från Boden, visste tidigt i livet att skrivandet var hennes uttryck. "Det gick lätt för mig", säger hon.
Hon fick själv välja plats för intervjun. Det blev Vinterviken i Stockholm, en solig höstdag i september. Här, menar Alexandra Sundqvist, att hon hittar inspiration – en grön oas i storstaden som till viss del påminner om uppväxten i Bodforsen vid Luleälven, 100 meter uppströms kraftstationens placering.
– Det är en uppväxtskildring, om allt som går i arv och det som inte flödar över till nästa generation. En mycket personlig berättelse, säger hon.
I en syskonskara bestående av fem systrar (tre växte hon upp med) och med föräldrar som hade fullt upp, var systrarna ganska mycket själva.
– Vi drog runt vid detta älvflöde, där de vuxna kom och gick. Vi barn var ganska utelämnade till platsen, denna vilda bakgård, där vi fått lära oss att ha stor respekt för älven och "det arga vattnet", säger hon.
Det är med andra ord till Luleälven som Alexandra Sundqvist återkommit till där den första delen i boken "Matriarkenmarken" öppnar dörren till hennes forna hemvist medan andra delen utspelar sig i staden, där glidningen mellan land och stad gestaltas.
– Det är landet som driver staden, och när man flyttar som jag, tar man med sig allt men hamnar slutligen i ett sorts mellanförskap, där man varken är turist eller bofast i sina båda "hem", säger hon.
Men mellanförskapet öppnar också upp för betraktelse, att med ögon präglade av minnen, betrakta samhällsutvecklingen, där skog försvunnit och ersatts av gräsmattor, nya villor och större välstånd.
– Inte minst väcker det tankar om vad vi gör med naturen, säger Alexandra Sundqvist.
Själv har hon tagit ett glidande beslut, från vegetarian till vegan, främst med tanke på klimatet och de avtryck kött- och fiskeindustrin gör på vår gemensamma värld.
– Vi har alla ett ansvar, menar hon.
"Jag brukar se ut som en arg bitch, eller ett ljuvt barn på bild", säger journalisten och författaren Alexandra Sundqvist på hemmaplan i Aspudden.
Men även om miljömedvetandet är stark, bottnar Alexandra Sundqvist ord, bortom politiska pamfletter. Gestaltningen står i fokus.
– Jag var ett blygt barn som i sista stund lämnade in en berättelse till en tävling och vann under skoltiden. Jag tycker fortfarande att det är utmanande att ta plats, men lusten att skriva har ändå alltid överskuggat min blyghet. För mig har skrivandet alltid varit lite som ett eget rum, en tillflykt, men också en frihet. Jag visste tidigt att det var det jag ville hålla på med. Det var därför jag sökte praktikplats på NSD:s Bodenredaktion där jag fick gå bredvid och lära mig journalistiskt hantverk under tonåren. Det blev början på min skrivande resa. Och att nu ge ut min fjärde bok är stort, säger Alexandra Sundqvist.