Björn och Anna-Karin Olofsson har precis släppt sin andra bok "Glaciären" som inleds med att en död och frusen kropp hittas på en glaciär nära Riksgränsen.
Hur är det att leva tillsammans, skriva böcker tillsammans och dessutom arbeta på samma arbetsplats? Ja, för Björn och Anna-Karin Olofsson verkar fördelarna överväga.
– Vi kan alltid diskutera handling och karaktärer vid frukosten eller i badtunnan på vår gård. Vi har löst många skrivtekniska klurigheter just i badtunnan med himlen som vittne, säger de.
Dessutom har de ett utarbetat system. Björn, som jobbat mycket med filmmanus, står för själva stommen i berättelsen. Anna-Karin, är den som finjusterar, bygger karaktärer och formulerar meningarna. Men visst förekommer det slitningar.
– Jag vill ha mer natur, teknik och en fartfylld handling än Anna-Karin. Hon är mycket mer noga med språket, känslor och relationer. Hon målar våra historier, säger Björn Olofsson.
De valde också att hitta på en fiktiv grupp som arbetar över Nordkalotten i öst-västlig riktning för att skilja sig från andra som skrivit om polisarbete i nordligaste Sverige. Men också får att få friare tyglar i sitt berättande.
Anna-Karin Olofsson betonar dock att det är naturen som är huvudkaraktär i "Fjällsjön", "Glaciären" och den kommande boken "Tundran".
– Naturen är så fascinerande här uppe. Här finns både glaciärer, skog, älvar och en ödslighet som bjuder på möjligheter och utmaningar för att skapa stämningar. Inte minst kan det bli mycket besvärligt för Kalla fall gruppen att utreda mord, eftersom vädret kan vara oberäkneligt, säger hon.
Detta faktum visar sig också bli en komponent i den nyutkomna "Glaciären" som inleds med att en död och frusen kropp hittas på en glaciär inte långt ifrån Riksgränsens fjällstation. Den visar sig tillhöra Ingrid Holma, en norsk 45-årig kvinna som vid försvinnandet bodde i Tärendö. Ingrid anmäldes försvunnen av maken Sven för fem år sedan, men utredningen lades snabbt ned eftersom många tecken tydde på att hon tagit sin tillflykt till Italien.
– Jag jobbar fortfarande heltid på Lantmäteriet, men Anna-Karin har gått ner i tid. Hennes arbete med böckernas detaljer är mycket mer tidsödande än min del i processen som främst handlar om att bygga strukturen.
På kvällspromenader med hunden kan de alltså lösa mord och byta mördare i boken.
– Vi är båda intresserade av vad som får människor att begå onda handlingar och brott. Det är psykologin bakom som fascinerar.